Juni 2018

Bonsoir

Kvällarna här är ljumma och man kan strosa omkring utan jacka utan problem. Biarritz är en stad fullt av restauranger som bjuder på så väl spanska, franska och baskiska kök som mer internationella. Rosévinet är ljust ljust persiko-rosa och ostarna smakar allt annat än vad man hittar hemma - jag hade kunnat leva på osten nästan.

Ikväll är sista kvällen med gänget och det bär av till Le Café du Commerce - sugen på skaldjur!

Le surf

Jag är inne på tredje dagen med min bräda och jag kämpar fortfarande mot, eller med, vågorna. Hela kroppen värker och de lär dyka upp ett eller annat blåmärke på kroppen. Jag undrar om jag inte stukat en tå också, jag lyckas alltid landa fel på just den.

Vi surfar på en strand i Spanien som heter Zarautz. Då vi haft ganska tur med fint väder har vågorna inte varit enorma, vilket är helt okej när man är nybörjare... men man märker också att man behöver kraften från stora vågor för att komma upp ordentligt. Det blir mycket kallsupar, men det hör till. Jag kämpar på och hoppas kunna rida på vågorna innan veckans slut!

Bonjour

Imorse promenerade jag till Les Halles, Biarritz saluhall. Jag ÄLSKAR saluhallar. Frukt och grönt, massa ostar, nybakat bröd, rostade kaffebönor som doftar, blomstånd... ni hör ju.

Jag unnade mig en Pain au chocolate och Café Cortado, och köpte med mig en kartong färska jordgubbar. De smakade svenska smultron.

Les Halles

1 Rue du Centre
64200 Biarritz
France

Rädslor

Vad är det med att åka bil och titta ut över naturen som susar förbi medan man lyssnar på jävligt bra musik? Här och nu infinner sig, och man kan inte göra något annat än just njuta. Det är som att flyga, man är i limbo - det är fysiskt omöjligt att förflytta sig någon annanstans, göra något annat eller medverka i något. I det infinner sig en ro jag sällan påträffar. 

I skrivande stund ligger jag (utslagen) i en säng på ett hotellrum i Biarritz. Jag har precis kommit tillbaka från en biltur på ungefär 40 minuter som tog oss från Spanien (Spanien och Frankrike är grannländer, och vi förflyttar oss längs med kusten för att surfa). Bara det, att få två länder i en semester?

Jag har alltså surfat för första gången i mitt liv, och summerar det såhär: kul. jävligt kul. jävligt jobbigt. 

Jag älskar vatten och att att få befinna mig i havet, så jag var otroligt taggad på att få ta mig an första dagen i mitt liv med surfingbrädan. Det är båda enklare och svårare än vad jag trodde. Själva tekniken är inte så komplicerad, det innefattar mycket paddlande och balans - men framför allt styrka. Och uthållighet. Annars är det mest att lära känna brädan och hur du skall ta dig upp. Inte konstigt att alla som surfar har fantastiskt vältränade kroppar. En månad med det här och jag skulle klarat mitt mål inför beach 2018. 

Den rädsla ja ändå haft inför att göra någonting helt nytt försvann så fort jag satte foten i havet. Eftersom att jag själv har makten över vad som händer (bortsett från vågornas styrka) så känner jag kontroll, och det är oftast lack of control som skapar rädlsa - hos mig. Det kan inte minst min psykolog tala om. 

Det finns rädslor och så finns det rädslor. Olika, men ändå lika - precis som känslor kan man inte definera en rädsla utifrån vad det handlar om. Att vara rädd för att vara med en olycka eller att vara rädd för en mus kan kännas precis lika starkt för olika personer, sen är det klart att konsekvenserna för den ena rädslan är värre. Många har en rädsla för vatten som jag inte kan förstå, men jag har däremot enorm höjdskräck. 

Om jag skall tala om min absolut största rädsla i livet, så är det att behöva förlora människor (eller djur) som jag älskar. Det skär i hjärtat på mig och kan få mig att ifrågasätta allt. Jag finner oftast en mening i saker, jag vet att jag är där jag är idag, för att jag ska vara här. Och allt som har hänt hittils, har hänt av en anledning. Det här är min väg in this journey we call life. Det är ett väldigt befriande sätt att tänka på. Men att förlora människor, det har jag svårt att hitta meningen i, speciellt om det handlar att någon faktiskt ska försvinna från jorden. Det handlar bara om acceptans. 

Sen har jag andra rädslor i livet som ta över mig helt. Jag är rädd för krig. Jag är väldigt rädd för terrorism. Jag är rädd för sjukdomar. Jag är rädd för olyckor. Jag väldigt rädd för att flyga. De sistnämnda är en sjukt jobbig ansträngning för mig, men något i mig som vill upptäcka världen gör att jag bokar den där flygbiljetten i alla fall. När jag väl sitter i den där flygstolen och de precis ska gasa eller när det blir turbulens på 10 000 meters höjd frågar jag alltid mig sjålv vad jag tänkte med, hur kan jag frivilligt sätta mig i en metallburk och sväva högt upp i luften. Sinnersjukt. Så lovar jag att aldrig göra det igen. När vi landar gråter jag oftast, eller så får jag hålla tillbaka tårarna. Det är som att allt släpper, alla spänningar och döden-tankar. Jag får sådant känslorus att jag skulle vilja springa fram till piloten och tacka honom för att jag lever. Sen bokar jag ändå en ny resa. Jag får tacka min nyfikenhet för det. 

Jag har på senare år även fått samma typ av rädlsa för att åka i en bil med folk jag inte känner, eller åka taxi. Jag kan inte ens längre njuta av den lyxen att åka taxi, då jag sitter på helspänn hela tiden och ber att vi skall komma fram oskadda. Har jag bara väldigt otur, eller kör folk som galningar? Sen vet vi ju hur de kör i många länder, det här med avstånd eller att hålla hastigheten det skippade man nog på uppkörningen. Jag är livrädd när jag åker taxi utomlands. Då tänker jag för mig själv, ”det var väl själva fan, jag klarade flygresan men jag kommer inte klara den här taxiresan”. Min psykolog skulle nog också säga att detta handlade om mitt kontrollberhov. Det lär också handla om acceptans. 

 

Vad är era rädslor?

 

You had me at hello

Biarritz, you took my breathe away. Den här staden är förtrollande vacker, och jag är helt kär i den. Dramatisk natur, kristallklart vatten, majestätiska klippor, färgglada hus, pittoreska gator, grandiosa hotell, vit sand. Det märks verkligen att detta är en surfstad, var och varannan tjej och kille kommer bärandes på en bräda, och vattnet är fullt av aktiva människor som surfar, snorklar eller krålar. Biarritz, you had me at hello!

Jag landade på Biarritz flygplats (man kan även flyga till Bilbao och Bordeaux men det är lite längre) igår eftermiddag. Det första jag gjorde var att svida om till bikini och springa ner till stranden som ligger 50 meter från hotellet. Jag har varvat vin med mat och glass, promenader, fotboll, läsning, dopp i havet och lite jobb. Nu ska jag äta lunch vid vattnet och sen sola ett par timmar. Ikväll går startskottet för Surfakademin med middag på Le Surfing. 

Det är lite kämpigt med internet här… jag hade planerat ett inlägg med bildregn men uppladdningen är otroligt långsam om ens genomförbar, så det får räcka med detta så länge. Jag ska göra mitt yttersta för att uppdatera så gott det går under min tid i Frankrike! 

Följ mig på Instagram för mer bilder och inspiration, där kan jag uppdatera mer! 

Sommartider

Midsommar känns som det officiella startskottet för sommaren. Man jobbar i ett sinnessjukt tempo för att hinna klart med grejer, innan folk går på semester och allt är standby. Det märks redan att tempot gått ner dock, Stockholms gator är lite lugnare och restaurangerna går att få bord på. Jag brukar ofta ta ganska sen semester, spara det bästa till sist så att säga, men i år blir den lite hoppig. Jag kan dock gilla det, sprida ut det lite, så får man flera saker att se fram emot. Då jag om bara 48 timmar kommer att befinna mig i Baugette- och Brielandet så har jag börjat få lite resfeber, och drömmer mig bort med bilder från förra sommaren.

Dessa bilder är från en tjejresa på en av de vackraste platserna i Europa, en väldigt oåtkomlig del i Turkiet dit endast befolkningen åker. Det var knappt så människorna där kunde engelska. Men som tur var åkte jag med ett gäng tjejer som pratade flytande, annars hade jag inte klarat mig. Förutom en mardrömsresa dit och några vansinnesfärder i taxi (har aldrig varit med om så läskig bilkörning) så var det sinnessjukt vackert. Byn Alacati som vi bodde i är så otroligt mysig, färgglad och Instagram-vänlig, och jag blev positivt förvånad över nivån på resturangerna. På dagarna åkte vi till Cesme och luffade runt på olika Beach clubs, den ena vackrare än den andra. Och när hälften av gästerna hade med sina hundar som lekte i det kristallklara vattnet kan ni ju förstå min lycka?

Skulle verkligen rekommendera att åka hit om man inte har något emot en mellanlandning med byte i Istanbul och lite transfer på det. Vi bodde på ett helt nyöppnade Alacati The Design Hotel som var helt okej, men det finns massor av fina Boutique hotel med pool. Sen skulle jag verkligen rekommendera Fly-inn Beach Club som ni ser på många av bilderna. Det var magiskt!

Förra året blev det Turkiet och Mallorca, och i år blir det alltså Frankrike i två veckor, eventuellt en sväng till Portugal och sen en spontanresa till något härligt hotell i Europa - har ni något tips? Sol, bad och god mat sökes.

Vart ska ni resa i sommar?

 

Välkommen till verkligheten

Jag tänkte först att jag skulle visa verkligheten i det här inlägget genom att visa att jag faktiskt inte lagar supergod mat eller besöker härliga restauranger hela tiden - men så insåg jag att de här bilderna faktiskt är längre från verkligheten än mina restaurang- och matlagningsbilder.

Jag minns inte senast jag dukade upp en godisbuffé i sängen och bara gottade mig. Visst har jag haft mysiga bakisdagar eller popcorn framför en film då och då, men det var väldigt längesen jag bestämde mig för att ohämmat köpa precis vad jag ville, gå hem och smälla upp en buffé i sängen framför en bra serie.

Jag vet en och annan som kommer skratta åt mig nu, en annan som känner avund över att jag kan ligga i sängen och äta godis och en annan som kommer bli äcklad. Jag vet också en och annan jag inte skulle våga göra det inför (mamma och pappa, känn er träffade) - jag skulle känna mig skyldig, precis som ett barn. Man måste nästan vara ensam för att verkligen kunna njuta, eller tillsammans kanske med en tjejkompis... det känns som att vi kan släppa alla hämningar.

Hur som helst väljer jag i alla fall att ta rådet av smarta kvinnor som Sandra Beijer och Michaela Forni, vars råd är att tillåta sig själv saker i svåra tider. Allt från att unna sig något nytt till garderoben till att få handla vad man vill i matbutiken.

Även om jag inte äter upp allt, vill jag köpa allt om man ska ha filmkväll. Det värsta jag vet är om man ska dela på en liten godispåse eller chokladbit. Det ska vara en buffé, så att man kan välja bland olika saker och inte känna att det finns ett slut.

Ikväll blev det chips, dip, ostbågar, hederligt godis och naturgodis. Mums.

Jag vet att jag inte kommer att göra det här igen på länge, men ibland ska man unna sig sådana här kvällar. Det är hälsosamt för själen.

På tal om bra för själen läste jag även en rolig lista hos Sandra Beijer med 110 tips alla borde få när de är unga... perfekt regnläsning.

 

Restaurangrecension | Mahalo

Ett av mina favoritställen när det kommer till hälsosam och fräsch mat är Mahalo, som finns på både Odengatan och Hornsgatan. Jag får alltid sådan otrolig beslutsångest när jag är här, då de har så mycket gott att välja på. Det mest optimala hade varit att sitta här en hel dag, så att jag kunde äta både frukost, lunch och middag. På menyn finns flera olika acaibowls, sallader, vegetarisk burgare, wraps, smörgåsar, gröt, pannkakor, raw cakes, smoothies mm.

Deras burgartallrik går på 145 kr och består av: sojaburgare i bröd med chilimajonnäs, fejkon, tomat, picklad rödlök, avokado, sambal och sallad, som serveras tillsammans med sötpotatispommes och chilimajonnäs. Trots att det är en burgare man äter så känns allt så fräscht och vällagat, plus att det är veganskt! Skulle verkligen rekommendera denna om man känner sig hungrig.

Mitt val brukar oftast falla på acai bowl "Loco" som serveras med hemmagjort jordnötssmör och granola, och färska hallon och blåbär. Denna acai bowl är den bästa jag hittat i stan, allting är vällagat från grunden och smakar lika gott som nyttigt. Min dröm är att jag skall få den serverad till frukost varje morgon, helst i sängen. Även deras smörgås med cashewröra, wraps och salladerna "Knivsöder" och "Buddha Bowl" är favoriter.

Betyg för Mahalo:

Mat: +++++
Miljö: ++++
Pris: ++++
Service: +++

Maten får fem av fem i sin kategori, miljön och priserna håller en bra fyra. Kunde önska lite mer mys, och det är inte vad jag skulle kalla billigt, men jämför man med en kaffe latte som numera är uppe i nästan 45 kr i Stockholm så är det inte dyrt! Servicen är det som kan svajja ibland - tjejerna som jobbar här är väldigt gulliga, men jargongen kan vara lite rapp och snäv, ibland! Vissa gånger får jag ett något kaxigt bemötande och vissa gånger är det varmt och vänligt. Jag saknar känslan av att komma hem, då jag är stammis här borde jag börjat känna det vid det här laget som jag gör på andra ställen.

 

 

Shot shot shot

Min stackars kropp är inte på topp nu. Helgen började med förkylning och feber, så jag har kännt mig väldigt hängig och risig. På det är min pollenallargi är sjukt intensiv, på mornarna tror jag nästan inte att jag ska klara dagen då jag knappt kan andas och det är jobbigt att ens existera. Jag har kännt mig magsjuk i snart 24 timmar och har nån typ av blåsa i munnen, undrar om det är någon tand som strular. Mitt immunförsvar är som sagt inte at it's best. Men jag kämpar på, och gör allt jag kan för att övervinna detta virus. I ett tappert försök att ge min kropp lite extra hjälp stannade jag förbi en kiosk och köpte två Paleo-shots, "Fireball" och "Ingefära", vet inte hur mycket de gör - men goda var de!

Kan inte förstå att det är 19 juni idag, det är midsommar om mindre än 3 dygn. Vad hände med våren? Snart sitter vi där i augusti och längtar efter höstkläder...

 

Recept | Kikärtsbiffar med tomatconcasse

Vego måndag! Här kommer ett enkelt, nyttigt och lite exotiskt recept, perfekt för den vegetariska måndagen!

Du behöver:

  • 1 paket kikärtor
  • Vitlök
  • Persilja
  • Ströbröd
  • Ägg
  • Citron
  • Schalottenlök
  • Tomat
  • Vin
  • Grekisk/Turkisk yoghurt
  • Honung
  • Salt
  • Peppar
  • Olivolja

Gör så här:


1. Sätt ugnen på 200 grader grill (varmluft).

2. Sila 1 paket kikärtor och häll i en skål eller matberedare. Tillsätt 1-2 vitlöksklyftor, en knippe persilja, 1/2 dl ströbröd och ett ägg - mixa (med stavmixer eller i matberedaren). Riv citronskal och press 1-2 matskedar (inte så noga) citronsaft och tillsätt i röran.

3. Sila det andra paketet med kikärtor och häll i en ugnsform, tillsätt olivolja, salt och peppar och ställ in i ugnen.

4. Forma biffar av kikärtsröran och stek i medelhög värme i en panna. Håll koll och vänd dem så de inte bränns.

5. Hacka 1-2 vitlöksklyftor, en stor schalottenlök och 2-3 stora tomater. Ta fram en panna och fräs på medelhög värme ett par minuter, tillsätt 1 dl vin (rött, vitt eller rosé funkar lika bra) och låt koka upp.

6. Lägg kikärtsbiffarna på papper så att oljan tas upp när de är klara.

7. Blanda yoghurt med citronskal, citronjuice, salt, peppar och honung.

8. Färdigt att servera.