Juni 2018

Vi är ju bara i början på vår gemensamma historia så det inte mer än rätt att jag berättar mer om min familj och vad passar bättre än att börja berätta om Miriam - min kloka, smarta, känsliga dotter. Jag tackar min lyckliga stjärna för att hon kom in i våra liv en kall Nobeldag för snart åtta år sedan.

När jag sitter här och försöker få ner på pränt vad hon betyder för mig och hur jag kan göra henne rättvis så sitter hon vid sidan av mig. Det är alltså där vi börjar. Hon valde att stanna hemma med mig - som är sjuk, istället för att följa med resten av klanen ner till byn för parklek och glassätning. Hon är alltså väldigt omtänksam. När vi varit lite för tysta på egen hand sträcker hon ut en hand och klappar på mig. Underbara Miriam, min förstfödda, mitt allt!

Genom åren har hon hållit oss på tårna, busat med oss, ifrågasatt oss, rest med oss och utvecklats till den fina person hon är idag. Hon som pratar bättre engelska än de flesta vuxna och utan problem svänger sig med lite spanska när det behövs. Det är inte lätt att vara ensambarn men det är inte lätt att få ett syskon efter så många år på egen hand så våren har varit en prövning för oss.

Hon och jag har gjort allt tillsammans och varit som BFFs. Nu tänker du att så är det väl med alla barn och mammor men dels har Stefan jobbat nästan bara kvällar genom åren och vi har haft många kvällar ihop på tu man hand och dels har vi både rest ihop själva och hon har varit med och hjälpt till på kalas och event jag anordnat.

Att få ett syskon skakade henne djupt och det är fortfarande något som hon bearbetar. Att hon valde att stanna hemma med mig idag är ett bra tecken så därför tänker jag sluta prata med dig om hur fantastisk hon är och istället visa det för henne.

Miriam är bäst, ingen protest.

Ursprungligen kommer det här receptet från min underbara vän Camilla som driver bloggen Copenhagenbyme och är både våffeldrottning och Instagramproffs. Jag gjorde om receptet lite men rätt person ska ha ära för det!

Jag fattar, du har hört det förr och blivit brännande besviken men här är den: världens godaste chokladigaste chokladkaka. Glöm den knastriga kladdkakan (oj, svär jag i kyrkan).

Okej, du gillar inte dadlar. Låt mig erkänna något för dig: inte jag heller men de märks inte utan skapar bara rätt konsistens och sötma. Se då för guds skull till att mixa allt ordentligt. Annars kommer du bli så där besviken igen och jag pallar inte att ha det på mitt samvete.

Redo? Då kör vi!

Botten

1 dl kakao

2 dl nötter (mandlar, hasselnötter, cashew, valnötter)

2 msk kokosolja 

4 stora vrid salt (kvarn)

 

Fyllning

300 g rumstempererade dadlar utan kärnor 

300 g jordnötssmör/mandelsmör/chokladsmör eller helt enkelt vad du råkar ha hemma i nötsmörsväg. Kanske lite tahini skulle vara gott också. Fast inte 300g...

3 msk kokosolja 

2 dl kakao

2 tsk vaniljpulver

1-2 dl vatten (snart förstår du varför)

Nötterna hackas (eller mixas) fint och blandas med de andra “botten-ingredienserna”, och degen trycks ner i en pajform eller kakform. Använd blöta fingrar så får du ut den bättre. Känns degen lös, ha i lite mer olja.

Sen blandar du fyllningen. Allt utom vattnet. Det ska bli en krämig och fluffig kräm så allteftersom tillsätter du vattnet för att balansera upp det torra i tex jordnötssmöret. 

Gegga försiktigt ut krämen över bottnen och ställ kakan i kylen tills den ska serveras. 

Ät och njut som den är eller mer bär och frukt när säsongen är rätt.

Partytricket är självklart att du enbart behöver en mixningsskål och en kakform. Hejdå diskberg.

Jag åt en redig bit av den här kakan varje kväll de första tre månaderna när bebis kom. Det är på kvällstid den stora sömnbristdippen kommer och jag tänkte att det är antingen en bit kaka där jag har koll på ingredienserna eller 200g Marabou mjölkchoklad. Enkelt val eller hur, speciellt eftersom jag vill minimera mitt intag av animaliska produkter.

Njut nu och återkoppla om du gillar den. Kommer sitta som på nålar tills första kommentaren trillar in.

Jag har legat i hög feber sen igår och jag är fortfarande inte helt bra. Det är alltså väldigt synd om mig. Inte nog med att jag är sjuk utan jag helammar ju också så var tredje timme har min man kommit upp med bebisen för att amma. Det går inte att beskriva hur jobbigt det var i natt när Jacques vaknade för att äta och jag knappt kunde se något på grund av hög feber. Stefan blev väckt flera gånger då jag behövde hjälp.

Det enda som är värre än hög feber och ha barn är magsjuka. Herregud, det har jag varit med om en gång när dottern var strax över året. Jag låg hulkande över toalettstolen och hon levde lyckligt rövare i hela lägenheten. Glamouren med barn.

Nu är Miriam stor och allt är mycket lättare, en kan ju ifrågasätta varför vi väljer att börja om med bebis igen efter 7 år men vi har alltid velat ge Miriam ett syskon och vi kan inte hjälpa att det tog sju år, flera missfall och en bortopererad äggledare innan Jacques kom in i våra liv.

Nåväl, vi njuter av lata dagar i ett hyrt hus i Praia das Maçãs (äppelstranden) tillsammans med mamma, pappa, bror och syster med familj. Det är härligt. Vi lagar mat ihop, promenerar ihop och bara är. Och vi äter sommarmat, min allra bästa mat.

Håll tummarna för att febern går ner och jag snart är på benen igen, har funderat på ett långt inlägg om mammakroppar men behöver en klar hjärna för att renskriva.

Fram tills dess finns jag ju på Instagram också.

Ingen stadsresa utan minst ett riktigt bra restaurangbesök. Vi har redan kommit överens om att mat är livet och något som vi alltid prioriterar när vi reser. Inför Portugal-resan scoutade vi upp Prado som är en av Lissabons hetaste restauranger just nu. En parantes är att vi andra kvällen åt riktigt äcklig mat av misstag, jag blir alltid lite ledsen av det så jag såg extra mycket fram emot lunchen.

Vi hade bokat bord klockan 15:00 för oss fyra vuxna och fyra barn och det var okej men ändå ganska sent för lunch.

När det kommer till att ta med barn på finare ställen gäller det att tänka smart. När slutar sittningen och hur sent placerar de folk är två frågor du vill ställa men allra viktigast är att säkerställa att restaurangen tar emot barn. Jag kommer repetera följande fras gång på gång eftersom det är viktigt: det är ingen rättighet att ta med barn eller barnvagn till alla restauranger utan du måste acceptera om restaurangen säger nej. Du är inte den viktigaste personen i världen bara för att du har fått barn. Okej? Kanon, du har kommit längre än så många andra föräldrar. Här kommer dock ett stort MEN; har restaurangen accepterat barn på plats har du rätt att ställa vissa krav. Det är att ge och ta som skapar en fin balans.

Okej nu kan vi ge oss på Prado igen.
Jag vill börja med att ge helhetsbetyget eftersom du säkert sitter och tänker: ”vad tyckte hon”. Av fem möjliga stjärnor får de tre, alltså klart godkänt men inte så att jag kommer göra ett nytt besök. I mitt tycke var rätterna alltför olika i storlek och trots att de rätter som var bra var RIKTIGT bra så var en del rätter ganska bleka. Planerar du en lunch snart (sommar 2018) och har hittat hit genom att googla så beställ följande: all fisk du ser på menyn. Fisken var verkligen kanongod. Brödserveringen och Secreto Iberico är ett måste. Vi åt även en härlig kombination med musslor och koriander. 

Inredningen är ursnygg och något som känns igen på många ställen; trä, keramik och porslin i sobra färger, snygg belysning och gröna växter som punktmarkerar lokalen.

Servicen var bra trots att de glömde bort vårt vin. Eller glömde han bort det eller kanske helt enkelt bestämde när den skulle serveras (inte till brödet alltså)?. Vatten fylldes på snabbt och rätterna städades bort snyggt. Nu är det ju så att på den här nivån ska det vara bra service. Hade det varit dåligt hade allt blivit dåligt och hade den varit extraordinärt bra hade hela upplevelsen lyfts många steg.

På tal om vin, de fokuserar på naturviner för att matcha med menyn som är rena smaker. Fisken är tillagad i sin egen juice, sockerärtorna får lysa på egen hand med enbart lite citron och Secreto Iberico var tillagad till perfektion på ett enkelt sätt. Sista meningen var det köttisarna runt bordet som hälsade, jag äter inte kött. Varför? Miljöskäl, inte på grund av etiska skäl. Fråga mer om du är nyfiken så gör jag ett inlägg om det.

Frågan är om det verkligen var prisvärt, jag känner mig kluven men jag tycker ändå att det var bra prismässigt. Vi hamnade på ca 2500kr för oss och det var de vuxna som åt + två barn som åt varsin Secreto Iberico.

Nu var vi lämnat Lissabon för många långa lata dagar i ett hus vi hyrt med anledning av pappas 70-årsdag. Här ska badas, lagas mat och mysa.

För snart 8 år sedan förändrades mitt liv och jag fick äran att bli mamma åt Miriam. Hon har berikat mitt och kärlekens liv och allt blev bättre. Jag kallar alltså Stefan för kärlek så ni vet.

Vi bestämde oss direkt för att fortsätta resa eftersom förutom mat är just resor det vi har gemensamt och älskar att göra. Att resa med barn är en konst och många eminenta mammor och pappor har redan delat sina tips men här kommer några av mina viktigaste tips för att överleva att resa med en bebis. Snart kommer det även inlägg om att resa med småbarn (det mest utmanade) och med större barn från 6 år när barnen är så pass stora att det är lika enkelt som innan barn med några få undantag. Vi har rest massor med Miriam och kommer göra detsamma med Jacques.

Fokus är på att flyga eftersom det kan vara det mest jobbiga med bebis. Åker en tåg eller båt går det att gå runt på ett helt annat sätt än på ett flygplan.

Allt innan gällande packning kan komma i ett annat inlägg eller så inspireras du av Minimalisternas packlista. Jag är ett stort fan av deras blogg och även om jag fortfarande packar relativt mycket när jag får checka in bagage har jag blivit grym på att tänka smart och det till viss del tack vare Minimalisterna. För resten av livet är de också en inspirationskälla trots att jag får anses vara en maximalist fortfarande men med ambitioner om att bli en minimalist.

Att resa med en bebis

• Du kommer behöva sitta med bebis i knät med ansiktet bort från dig och bebis är fastspänd i bälte. Är en chock för många att upptäcka det så nu vet du.
• Tänk på att boka platser antingen långt fram i planet eller långt bak så du är nära toaletten. Gärna ett fönster för stöd. Reser du själv med bebis är det måste med fönster.
• Packa ombyten till dig och bebisen. Olyckor kan hända och vem f*an vill börja en resa med att vara nerkräkt eller nerbajsad. Tänk dock på att packa lätt, det är jobbigt att släpa.
• Bebisen bör vara så nöjd som möjligt och med det menar jag att byt blöja, amma/mata och lek innan avfärd. Du kommer märka hur lång tid det tar INNAN ni ens kommit upp i luften. Här har jag hört att folk som inte ammar föredrar att flaskmata bebis vid takeoff, värt att testa kanske.
• Ta med en sjal att mysa med för bebis som luktar hemma. Kan även fungera som amningsskydd. Jag brukar helt enkelt sova med en ren sjal och även ha med den vid amning några gånger innan resan så den är inluktad men fräsch.
• Att ha något för bebis att ligga i är guld värt, finns det möjlighet att boka vagga gör det. Annars investera i en Flyebaby , går att hitta begagnad så sätt alert på Blocket, Tradera och Facebook Marketplace. Nu är den mest gjord för riktigt små bebisar men är ändå skönt att få händerna mer fria och släppa trycket på axlarna med större bebisar som kan vila kroppstyngden i den. Eventuellt kan en Sack’n’Seat fungera om en är lite fingerfärdig.
• Var mätt när resan börjar och tänk smart gällande mat. Det är utmanade att äta med en bebis i knät.
• Jag som vattenoman blir knäpp av att flyga och måste ha minst 1,5 liter om resan överstiger 1 timme. Amning gör mig ännu mer törstig. (Tar en skrivpaus för att klunka i mig vatten). Ha vatten nära alltså.
• Transportera bebis i bärsjal, bärsele eller investera i världens bästa resevagn Babyzen YoYo som kan tas med på de flesta flygplan som handbagage. Det är jobbigt och tungt att bära bebis utan hjälpmedel och du vill inte ha den stressen. Vi har testat alla och det är smidigt oavsett.
• Direktflyg är enklare, är det mellanlandning så vill du nog investera i ovan nämnda vagn eller undersöka möjligheten att låna vagn på flygplatsen. Riktigt små bebisar kan inte ha sittvagn men det vet du ju.
• Packa smart så du vet exakt var du har grejerna. Det må låta som en repetition av packa lätt men det behöver sägas igen. Det är tufft att ha en skrikande bebis och sen inte hitta det du behöver.

Jag kommer säkert komma på fler saker och uppdaterar det här inlägget då. Lycka till med resandet, det är underbart och är du smart kommer det gå som en dans. Jag avlutar med en egobild efter landning i Portugal med smarta resevagnen under armen och mitt, numera stora, barn Miriam i bakgrunden. Ser ni hur cool hon är. Att resa gör en cool, upplyst och medveten. Res mer med dina barn!