Jacques

Amma eller inte - den eviga frågan

Klockan är 01:15, jag borde sova som ska upp tidigt men precis när jag skulle slumra in vaknade bebis för nattens första mål. Det gjorde mig lite minder akut sömnig men ändå lika trött om du förstår vad jag menar.

Just den störda nattsömnen får mig ibland att överväga att sluta amma men då blir jag alldeles kall i kroppen och får ont i magen. Jag vill verkligen inte sluta amma, den intimiteten är sagolik och eftersom vi inte kommer skaffa fler barn skulle det innebära att jag aldrig mer får amma. Aldrig mer! Den känsla av sorg som kommer över mig då är hemsk. Den får mig att känna mig värdelös och som en dålig mamma som vill ta bort maten för min bebis men är det inte just det som är grejen med hormonerna. Du ska känna så om amning och du ska sakna bebisen så det värker i kroppen av saknad om du är borta en längre period (läs tre-fyra timmar).

Jacques äter inte bara mitt bröst utan även välling, gröt, puréer och frukt. Han skulle alltså inte bli utan mat utan mer en trygg punkt kanske. Jag däremot skulle få hela nätters sömn, mindre läckande bröst och kanske lite mindre svajigt humör. Du som läser tänker säkert att det är ett lätt val, ”sluta amma bara” men nästa gång du träffar mig kommer jag säkert fortfarande amma. Det är ändå det mysigaste, fysiskt sköna och det som får mig att känna mig som den ultimata lejonmamman.

Att sluta amma skulle betyda avslutet på ett kapitel som kvinna jag inte är redo att sätta punkt för än.

Sex månader med bebis idag!

Idag har det gått sex månader sen Jacques kom till oss. Sex månader av kärlek, bebisgos, vakna nätter, läckande bröst och hormoner. Det slog mig precis att jag på sex månader fått sova FYRA HELA NÄTTER. Herrejävlar, det är galet lite sömn egentligen. Att jag ens klarar av att stå upp. Wow, mammor är bäst!

Självklart tog vi tillfället i akt och gjorde en liten fotosession med huvudpersonen och temat för dagens foton var "det här gillar Jacques just nu". Den färdiga bilden korrigerad med rätt ljus och filter finns på Instagram men så här såg det ut bakom kulisserna, glamouren är som alltid död och jag älskar det!

Efter sex månader med helamning vågar vi mer och mer ge oss på att ge riktig mat och som de flesta föräldrar känner igen kör vi puréer och gröt. Jag hade en idé med att köra stenhårt på BLW-metoden men Jacques har inte hållt med så jag har gett upp det just nu men snart ska jag testa igen.

Det här äter Jacques gärna:

  • Grötklämmisar (ska börja göra egna så fort jag kommer hem)
  • Morot - och quinoapuré
  • Pappans supersmoothie (hallon, Oatly Ikaffe, banan, havtorn)
  • Gröt med katrinplommon

Vad som saknas på bilder är min fantastiska mjölktuttar och lite smakningar han har gjort av mig. Hummus och linsgryta verkar vara en hit.

På frågan om det är en vegetarian-bebis är svaret: borde inte alla bebisar som föds nu skolas in i att inte äta kött? Framtiden är grön, varför ska de behöva våndas med att avvänjas kött? Med det sagt, eventuellt kommer han få hemgjord kycklingpasjej ala Sofie Foodstories. Jag har inte bestämt mig plus att vi är två föräldrar och pappan gillar fortfarande kött.

Nu kommer stycket då jag borde skryta om hur TIIIIIIIDIG han är med allt men sanningen är den att bebisar utvecklas olika och jag njuter av varje ny sak jag ser. Jacques är en hejare på:

  • Att ligga på mage och snurra runt
  • Att leka på mage och titta högt upp på någon som står över honom
  • Att sjunga med när han hör musik
  • Skratta åt mamman som dansar sin lilla dans för honom
  • Tjuta av skratt när pappan killar honom med skägget under hakan och på axlarna med sina pussar.
  • Bli glad med hela kroppen när storasyster kommer
  • Suga på sina tår med stor njutning...

Var befinner jag mig då mitt i allt? Jag har så mycket känslor som bubblar upp som jag vill skriva om men får för mig att jag bara skulle låta gnällig. Låt mig dock säga så här: Jag filar på långsiktiga mål gällande kropp och själ som kommer presenteras senast den 1a september. Jag trivs inte i den övervikt den här graviditeten resulterat i och när nu sex månader har gått vågar jag mig på att göra kostförändringar. Ibland kan ju mjölken sina av drastiska förändringar och jag ville ändå försöka amma så länge som möjligt den här gången. Nu är jag inte rädd längre, Jacques äter allt så nu är det min tur att långsamt återvända. Har ångest inför att börja leda RPM redan den 3e septemner och vara som en knubbsäl men va fan, jag ska skärpa till mig.

Den här bloggen kommer inte bli en träningsblogg men en gång i veckan blir det uppdatering om kost, träning och känsla i kroppen. Jag smyger igång på måndag.

Låt mig avsluta med ännu en bild på Jacques, min älskade son.

Kärleken till barnen

Kärlek är det finaste som finns. Det är också det finaste jag kan ge. När Miriam kom in i mitt liv blev jag golvad av kärleken. Helt plötsligt var den inte fin utan våldsam, krävande och utlämnande. Jag blev rädd och jag har inte slutat vara rädd sedan dess. Det klart att få barn är det finaste du kan få men samtidigt är det så jävla hemskt. Du är så utlämnad. Tänk om något skulle hända?

En skulle ju kunna tänka att den rädslan skulle få mig att inte vilja ha fler barn men oj vad vi har kämpat för att skapa ett syskon till Miriam och äntligen efter 4 års kämpande kom Jacques och mitt hjärta växte ännu mer. Jag älskar Miriam mer än någonsin och ändå har jag minst lika mycket kärlek över till min son, häftigt!

Vi har kunnat vara helt lediga och ge varandra mycket kärlek den här sommaren och jag älskar att höra Jacques glädjetjut när Miriam busar med honom eller hans skratt när pappa Stefan pussar honom med allt sitt skägg.

Våra tre helt lediga månader tillsammans tar slut imorgon då Miriam börjar skolan. Det känns lite sorgligt samtidigt som vi alla är ganska less på varandra. Umgås en med människor dygnet runt i tre månader är det bra med vardag och rutiner. Jag och maken får två veckor till innan han börjar jobba och hur jag kommer må märker vi då. Spännande på ett sätt. Jag längtar inte.

Pussar!

Ps: du följer väl mig på Instagram?

Jacques äter mat del 1

Det är på gång, min lilla bebis till son har fått börja smaka på saker. Hittills har han smakat på banan, avokado, vattenmelon och hemgjorda grötpinnar.

Min idé är att vi ska köra med BLW-metoden men jag vet inte om Jacques tycker likadant, hehe. Oavsett här är vattenmelon-testet!

Han ser melonen...

Han sträcker sig fram.

Tar sig en smakbit.

Hugger in ordentligt!

Himmelriket!

Vattenmelon i värmen var en hit så det blir spännande att se vad nästa test med bild ska bli, ge mig förslag! Jag kräver att det ska vara näringsrikt (vi glömmer melonen, det var hett), lätt att få tag på och något jag själv kan äta upp om bebis inte gillar det.

Bebis i sommarvärmen - tänk på det här

Något jag tänker en hel del på när den här värmen härjar som värst är på hur gamla, barn och andra riskgrupper mår. Min gamla mormor på 94 år i Skellefteå hade det väldigt jobbigt när vi var där och jag upplever även att bebis Jacques påverkas.

Det är bara knäppt när fullt friska vuxna individer inte får i sig tillräckligt med vätska och drabbas av överhettning men om ett litet barn eller en gammal person drabbas kan det gå fort utför och de behöver ofta hjälp. När det kom till mormor så såg vi till att hon började dagen med vätskeersättning och sen hällde vi upp en kanna vatten för att hålla koll. Hon fick även melon, saft ibland och grönsaker med mycket vätska i sig. Hon påverkades fortfarande mycket då värmen fanns i huset men stor skillnad gentemot första dagen vi var där.

När det handlar om varma bebisar har jag ett gäng tips att dela med mig av.

  • Tunt bomullslakan mellan dig och bebis för att svalka och slippa den svettiga kontakten. Annars bara i blöja i total skugga. Sol och bebisar är inte bra.
  • Tunna sjalar som du tvättar lätt och som är perfekta när du sköljer i kallt vatten och baddar bebis varma panna, nacke, kinder och fötter. Se till att det är sjalar som torkar på en halvtimme. Se nedan bild.
  • Håll koll på sovtider och väck bebis. Låter helt knäppt jag vet men de blir så medtagna att de gärna sover bort dagen och de behöver vätska som du.
  • Ammar bebis hela tiden? Klart den är törstig som du är. Kanske kan du introducera vatten för första gången. Se bara till att du vet när bebis äter så den inte dricker sig mätt på vatten.
  • Bada bebis och om du inte kan så skölj av händer, fötter, rumpa och huvud. Det hjälper.
  • Var uppmärksam på hur bebisen reagerar och lita på dina instinkter som mamma. Känns det bra är det säkert det och känns något off ring 1177 och få hjälp.

Jacques har testat vattenmelon för första gången nu i värmen och det var en hit. Vi har börjat med att låta honom smaka lite och snart ska jag berätta mer om det. :-)

kramar!