Den frågan ställde jag mig nästan dagligen i ca 10 månader från april 2020 innan jag bokade tid på vårdcentralen för att få en magnetröntgen. Då hade jag självmedicinerat, gått hos två olika fysioterapeuter, en kiropraktor och följt deras råd slaviskt.

Första fysioterapeuten var övertygad om att jag hade en svag mage på grund av min rätt breda diastas, navelbråck och rent konkret inte så mycket fokus på magträning. Jag är stark men mjuk och mycket av mjukheten sitter över mage, rygg och rumpa. Känner ibland att jag är född i fel tid istället för under Anders Zorns tid där frodiga kvinnor var i mode.

Det blev sommar och jag slutade gå hos henne. Smärtan hade inte blivit bättre och hon tyckte inte att jag skulle försöka få till en magnetröntgen även om jag fler gånger sa att jag inte trodde det var magen som var problemet. Hon var mysig men inte den som kunde hjälpa mig.

När det blev oktober och jag hade så ont att jag behövde hjälp för att kunna ta mig upp ur soffan om jag suttit för länge, inte tog mig upp ur sängen och hade molande smärta 24 timmar om dygnet tvingade min man mig att boka en tid. Den här gången hos en annan fysioterapeut som var specialiserad på kvinnokroppen. Jag kommer alltid vara tacksam till MaryLou som inte gav sig utan när hon efter tredje gången kände att hon inte kunde göra mer hänvisade hon mig vidare till en kiropraktor.

Tredje gången gillt kanske du tänker och å ena sidan är det rätt eftersom han diagnostiserade problemen till ryggen och bad mig boka in magnetröntgen. Å andra sidan trodde han att det var diskbråck och det hade ju varit bättre eftersom det går att få bort.

Självmedicineringen kanske du tänker på. Min brorsa hade Naproxen oxh Paraflex som han fått då han hade diskbråck och jag hittade även en burk med Naproxen jag köpte i USA 2016. Inte speciellt hållbart men jag ville bara ha mindre ont.

Jag fick min magnetröntgen och sen en diagnos från vårdcentralen februari 2021: förslitningsskador i ryggraden och någon skada mellan sista ländkotan och lumbalkotan troddes det vara. Ridå.

Jag minns att jag var så jävla ledsen och kände att det var orättvist. Jag ville ju hoppa och springa. Inte få någon slags diagnos. Så här i efterhand så var det nog dom tunga lyften på Rscued som fick symptomen att komma och det hade varit intressant att veta om jag hade sluppit diagnosen ett par år eller om det bara var taskig tajming. Men slitet hos Rscued var ett faktum.

Min läkare skickade in mina provsvar till Ryggkirurgiskt centrum med orden "Tycker dom att det värt att kolla upp får du en remiss". Jag såg det som ett bra tecken att remissen damp ner i brevlådan en vecka senare. Nu skulle det bli ordning. Fast istället blev det segmentell ryggskada. Det blir del två.