LINN

Vad skulle vara ditt drömsamarbete?
Jag hade gärna varit ambassadör för Oatly, det känns redan som jag är det inofficiellt (konverterar framgångsrikt vänner och familj). Förutom att jag är för allt som är veganskt så tycker jag att de är helt briljanta när de kommer till marknadsföring. Fråga dig själv om det är värt det att kossor och kalvar lider för att du ska dricka kossans mjölk? Det är inte naturligt, eller normalt. Och nej - på majoriteten av gårdarna ”har dom (inte) ett fint liv”. Mjölk är till för kalvar, valpar, bebisar... och så vidare. Jag tror att många fler skulle kunna anamma veganska alternativ om man vågade ta sig an förändring, och förändrade sin syn på normer. Samt skippade lite egoism. Som tur är är vi på väg mot rätt håll!

Andra varumärken jag skulle vara stolt ambassadör för eller samarbetspartner med är exempelvis VegMe, Oumph!, Flattered, Linnholms, The Body Shop, Aco, Arket, UNIQLO, Afound och om man får drömma, Stella McCartney.

Hur vill du att ditt liv ser ut om 10 år? 
Om jag får drömma; jag bor i en lägenhet i stan (Stockholm) och har ett härligt landställe i skärgården som jag kan spendera helgerna på. Självklart inte i min ensamhet, jag delar mitt liv med någon jag älskar som älskar mig och kanske har vi fått ett eller två barn, hur sjukt det än är att tänka tanken på att det ligger så nära i livet. Jag jobbar fortfarande med att skriva och utveckla innehåll, det kommer jag nog alltid att göra. Kanske är jag entreprenör och författare. Jag känner mig trygg, lugn, lycklig. 

Vad är mitt bästa minne? 
Jag har kanske inte ett specifikt, men när jag tänker tillbaka på alla semestrar vi gjorde som familj när jag va liten blir jag glad och sentimental. Somrarna i skärgården, vintrarna i Norge och alla solsemestrar runt om i världen. Och alla minnen med Alfons.

Om du var tvungen att äta en sak för resten av livet, vad skulle det vara? 
Kanske den svåraste frågan någonsin... pasta förmodligen.

Vilka bloggar läser du? 
Michaela Forni, Sandra Beijer, Margaux Dietz, Petra Tungården, Elsa Billgren, Isabella Löwengrip, Henrietta Fromholtz, Jennie Hammar, Agnes.

Har du några förebilder? 
Självklart. Jag inspireras av personer som följt sina drömmar, och jag fascineras av dem som vågar satsa på något utan att veta hur det ska gå, eller som vågar lämna ut sig själva och gå sin egen väg även om omgivningen inte tror på en. Allt från Adam Linders som grundat Thatsup till Mattias Kristiansson som startat sitt egna magasin Vego, eller Michaela Forni som förutom att skriva väldigt öppenhjärtat på sin blogg författat flera böcker, Therese Lindgren som tidigt gick sin egen väg och alltid är hundra procent sig själv. Mina vänner, som till exempel Zowie som aldrig slutar vara kreativ och alltid har en ny idé, Hannah som gör sin dröm till verklighet med Mullbeck eller Lisa som efter en tids självgranskning insett att hon kanske inte vill jobba med det hon gör idag, och väljer att utbilda sig i något nytt. Finns många!

Favoritdjur?
Hundar. Elefanter. 

Om du fick vara en film- eller seriekaraktär, vem skulle du vara? 
Katniss Everdeen, hon är min hjälte. Däremot lever hon inte under speciellt härliga förhållanden. Jag hade gärna varit en del av Sex and the City eller Vänner också. 

Vad är romantik för dig?
Vardaglig uppskattning. Att man anstränger sig för den man älskar, allt ifrån att ge en extra kram, tappa upp ett bad, överraska med en god middag. Man ska vilja göra den andra glad. Och så tycker jag det är romantiskt att ge den andra uppmärksamhet, ge den tid att prata osv. Presenter och överraskningar är givet vid högtider!

Om du fick välja vilken bil du ville? 
Range Rover eller Tesla.

Vilka är dina vänner?
Asmin, Maria, Zowie, Lova, Hannah, Lisa, Veronica, Sofia, Fanny, Evelina, Stina, Filippa, Ida, Anna tillhör grundkretsen, de som alltid kommer att finnas (hoppas jag) vare sig hur ofta man ses eller inte. Jag kommer med ett helt inlägg om mina vänner faktiskt.

Favoritrestauranger utanför Sveriges gränser?
Solsiden i Oslo, Tast Club i Palma, Balthazar New York, Nobu i London.

Beskriv din drömman? 
Lång, stark, positiv, rolig, ödmjuk, driven, osjälvisk, romantisk.

Om du inte skulle bo i Sverige, var skulle du kunna tänka dig att bo då?
Norge, Spanien, kanske Danmark?

Jag tror att mycket i mitt liv kretsar kring trygghet, både privat och i arbetslivet. Känner jag mig otrygg kommer jag ur balans, och mår ganska dåligt. Det kan vara allt ifrån att flyga vilket jag är väldigt rädd för, befinna mig långt hemifrån eller gå hem själv i mörkret på en enslig gata till att känna mig osäker på en relation, ifrågasätta någons motiv, fundera över vad någon tycker om mig, känna att jag presterar dåligt eller vara rädd för att förlora någon eller något jag älskar.

Vi går ju alla igenom olika perioder i livet, jag upplever att de pågår såväl veckovis, som månadsvis och årsvis. På en veckobasis kan det handla om humör, hormoner, människor man möter eller att man bara har en dålig dag. Sen upplever jag att man månadsvis går igenom lite olika flow, vissa månader är livet helt fantastiskt, man har medvind, är med om massa roliga saker, livet är ganska najs och man är glad. Sen kan det komma en period där man ifrågasätter allt, känner sig nere och trött. Vissa månader går man igenom utan att man reflekterar speciellt mycket över huvudtaget, man bara är, likgiltig och lugn.

Det kan vara snabba kast, så väl dagligen som månadsvis... och ibland susar åren förbi utan att man hann stanna upp. Att gå från att älska livet fullt ut till att känna att allt är lite kämpigt behöver inte ta lång tid, men det är nog så livet måste se ut. Mycket är såklart vad man gör det till, hur man väljer att se på saker och att se till att göra det man själv har makten till, för att vara nöjd och tillfreds. Ibland, är det såklart också så att yttre faktorer spelar roll, sådant som vi inte kan kontrollera. Någon vi älskar blir sjuk, det är mycket på jobbet eller att man är olyckligt förälskad.

Sedan jag började uppleva ångest för några år sedan (jag fick min första panikångest-attack i London utan att veta vad i h*lvete det var) har jag periodvis gått hos en psykolog, ibland med klara motiv och mål, ibland för att utvecklas, utforska, förstå mig själv och andra, bli en bättre människa och kunna forma det liv jag vill ha. I samband med detta började jag även läsa mycket böcker inom hälsa och psykologi, jag minns starkt att Hemligheten var en revolutionerande ögonöppnare för mig. Jag var i en period av förändring, och insåg att vi människor aldrig är färdiga. Vi är i konstant rörelse, och för att vara den bästa versionen av sig själv måste man vara villig att utvecklas. Detta kan vara obehaligt, för man tvingas inse att man inte bara har bra sidor, utan också vissa man behöva jobba på - delvis för sin egen skull, men i vissa fall också för andras. Folk som säger "jag är så här" är bland de ocharmigaste jag vet, vi är alla på vårt sätt, det betyder dock inte att vi kan bete oss hur vi vill, och ha det som argument - i alla fall inte om vi vill bli omtyckta.

Hur gör man då när man går igenom de mörka perioderna? Hur hittar man ljuset? I samband med den perioden jag nämner ovan - vilket jag bara kan tolka som ett resultat av psykolog-timmar och läsning - började jag forma ett slags tillförlit till livet. Vissa skulle kanske kalla det naivitet, gör det, men jag tror på att livet blir vad man gör det till. Sen tror jag även att mycket händer av en anledning, och det som ska ske kommer att ske. Är det något jobbigt, kommer lärdomen av det vara meningen. Jag minns att jag dejtade mitt ex, och det var lite oklart om det någonsin skulle bli vi, jag började nog tappa hoppet, men så lutade jag mig mot att allt skulle bli bra. Jag vägrade tro något annat än att livet hade mig om ryggen, jag tänkte att det här kommer att lösa sig. Då var det som om jag slappnade av, jag kände mig trygg i den känslan, varken stressad eller nervös.

Det sättet att tänka, kalla det verktyg eller om du vill va sån; fjanterier, har varit en stor del till varför jag psykiskt klarar mig igenom de jobbigare perioderna bättre idag. Det flyttar inte berg, men mitt mående blir mycket bättre. Jag kan älta något hundra gånger, ifrågasätta saker, känna ångest, men när det blir för mycket tänker jag att det här kommer går bra, det är klart det kommer gå bra, och så vänder jag det oväntade som kan upplevas läskigt, till något spännande istället.

Jag väljer att lita på livet, jag kan inte se det på något annat sätt än att det kommer att gå bra. Det kommer va tufft, säkert förjävligt vissa stunder, men det kommer att gå alldeles utmärkt. Och med den inställningen, kommer man se till att det blir så.

Hur gör ni? Har något verktyg i livet som ni tar fram?

Jag har fått höra att jag har en pose, och det är att jag drar ena handen genom håret som ni ser på ena bilden här. Jag tror det har att göra med att jag känner att jag inte vet var jag ska göra av händerna, vill inte bara stå rakt upp och ner. Däremot, hatar jag mina händer, så om jag får till en bra bild förstör de ofta. En stor klo som sticker fram... har ni någon speciell pose ni alltid tar till?

Updatering: står uppenbarligen även i kors, haha...

Hösten är här, och så är även höstkläderna! Ovan ser ni klackar från & Other Stories, byxor från Åhléns, kavajkappa fråm H&M Studio, väska från Uterqüe.

Herregud, nu är det 27 år sedan det var min tur att komma ut på BB den där söndagskvällen. 27 år är lång tid, året var 1991... När lammen tystnar gick upp på bioduken, Spice Girls eller Vänner hade inte ens haft premiär men Carola vinner Eurovision Song Contest med Fångad av en stormvind!

För mig personligen hände det nog inte så värst mycket år 1991, jag hann med tre månader innan det blev 1992 och jag kan tänka mig att fokus låg på bröstmjölk och att sova.

År 2018, mitt 27e år, måste jag nog dock säga går till historien som ett av de mest händelserika åren i min livstid. Men jag tänkte att det blir en årskrönika om det närmare nyår.

Idag har jag blivit grattad på sängen av min kära familj (saknar dig Alfons). Traditionsenligt sjungs det sånger, äts tårta och öppnas paket. Solen skiner och jag har en lagom fullspäckad, färdigpanerad (älskar det) dag framför mig.

Bäst gör ni i att följa mig på Instagram Stories!

🎈🎈🎈

Den här veckan fick bloggen ta stryk. Som jag antydde i mitt Monday mood-inlägg hade jag mycket att göra, och det blev mer än jag anat. Vad är det med det här året? Allt ska tydligen hända. Jag hade tänkt göra ett längre inlägg om allt från veckan som gått, men jag får ta det imorgon. Jag skriver detta, natten till måndag kl 01.57, från Huddinge sjukhus. Kanske inte behöver nämnas, eller så gör det det. Det var ju det här med att dela med sig. Jag får skriva ett annat inlägg om det.

Veckans mående: 

Instabilt. Jag har mått sådär senaste veckorna, känt av typiska PMS-symptom - jag har dock inte riktigt, vad jag vet, haft PMS speciellt mycket i livet, i all fall inte på en och samma tidpunkt varje månad, så kraftigt som jag känt av nu. Om det är det vet jag inte, men jag har låg energi, känt mig orkeslös, hänging, haft huvud och magvärk, känt mig låg, ledsen, arg, irriterad. Det började släppa den här veckan, thank god, men jag har en del annat, faktiskt konkreta saker som ligger och trycker på och skapar stress och oro. Jag mår helt enkelt inte bäst just nu, men så är livet. Samtidigt händer det väldigt mycket kul, jag önskar bara att min energi var med mig. Men jag kämpar på, nästa månad kanske blir awesome!

Veckans godaste måltid:

Mat har blivit sekundärt just nu, jag minns inte senaste jag åt på ett sådan sätt som bara måste vara enkelt och gå fort, något som också bidrar till sötsug. Men står nog mellan min frukost på Riche, lunch på Ling Long eller middag på Poké Burger.

Veckans jobb:

Vet inte ens var jag ska börja. Det är mycket nu, det är kul, jag är glad och tacksam, men det är mycket nu! Nystart betyder alltid full gas, det händer något hos allt och alla. Vi firade Thatsups 10-årsjubileum där jag är redaktör, vilken fantastisk resa Adam som är VD och grundare har gjort! Jag är så glad för att få vara med på den, och just nu skulle jag säga att vi är i en spännande utvecklingsfas. Jag har haft ett utvärderingsmöte med Michaela Forni som jag frilansat för under sommaren, det var väldigt mysigt och framför kul att höra att hon var så nöjd och att det gått så bra! Jag har fått två roliga samarbeten framöver, det ska bli spännande! Håller även på med vad jag hoppas kommer bli en superhärlig intervjustory till ett modemagasin. Och den här veckan väntar två spännande möten om eventuellt nya projekt... 

Veckans klädesplagg:

Det får bli mina svarta, mjuka och åtsittande träningsbyxor. Jag har levt i dem när jag inte behövt visa mig lika representabel. Har börjat fundera på om man skulle kunna styla dem fashionabelt på något sätt?

Veckans jobbigaste:

För att välja ett ytligare spår, vädret och klädsel! Är det sommar? Är det höst? Detta ställer till det för mig och slutar ofta med att jag får katastrofala eftersvettningar när jag cyklat för at rush har för mycket på mig, eller så fryser när solen går i moln för att jag har för lite på mig. Eller mitt sammanbrott efter tre timmar på Mall of Scandinavia? There were tears.

Veckans bästa:

Söndagens samtal. Jag fortsätter att skriva i kod och får återkomma på den här punkten. 

Veckans låt:

Celine Dion - I’m alive

Det snurrar otroligt mycket i min hjärna just nu. Tankar, känslor, stress. Jag delar ju inte med mig allt i bloggen, men jag reflekterar mycket kring om jag borde göra det. Jag älskar att läsa om när andra delar med sig, eller helt enkelt bara säger som det är. Jag är en person som annars öppenhjärtligt gärna delar med mig, det finns få ting jag inte kan tala om, och att skriva om det är teraputiskt. I mina mobilanteckningar kan man hitta en hel del... men att skriva om det på bloggen kräver ändå eftertänksamhet. Vad kommer ni tycka? Hur kommer jag framstå? Tänk om ni inte gillar det? Hur kommer min familj känna? Arbetsgivare? Folk i mitt nätverk? Vänner? Samtidigt tror jag väldigt starkt på att uttrycka vem man är, vad man står för, vad man går igenom, känner, tänker - det är ju så jag hamnat där jag är idag, och det känns som att man skall våga uttrycka sig utan att bli dömd.

Anledningen till att jag inte gjort det är för att det (som det så ofta är i livet) är andra inblandade, och jag vill inte att någon ska känna sig utlämnad. Jag har både pratat med Agnes (min fina bloggkollega) och läst hennes öppna inlägg på ämnet, och är helt överens med henne om vikten av att vi delar saker med varandra, pratar, är ärliga. På så sätt kan vi hjälpas åt, och må bättre.

Skulle ni vilja ha mer öppna inlägg? Kommentera, så ska jag fundera över hur jag skulle kunna göra detta på ett bra sätt.

Jag har haft svårt att komma ner 100% i varv den här sommaren, jag har svårt att läsa ut böcker (brukar vanligtvis streckläsa 5-10 st varje sommar) och bara slappna av. Jag har svårt att inte jobba, min hjärna går på högvarv och kommer alltid på saker jag borde göra. Mitt jobb innebär ju också idag att jag alltid jobbar lite grann, även om det betyder att jag kan jobba från landet, båten eller på semester utomlands. Det är svårt att ha helt ledigt när man inte jobbar måndag till fredag, nio till fem - ofta sitter jag och jobbar sent på kvällarna (för att jag skriver och producerar som bäst då) men jag älskar också det! Det är ingen annans "fel" än mitt eget, och jag vill verkligen inte ha det på något annat sätt.

Jag vill prestera hela tiden, alltid finnas tillgänglig, vilket gör det svårt för mig att stänga av och bara känna att jag inte måste svara eller göra något. Men det är inte så lätt eftersom min hjärna vill något annat, och dessutom tycker jag att det är roligt! Det kommer några idéer i timmen, ett par ”just det” som måste göras, en bild som borde redigeras och ett blogginlägg som hade vart bra om jag skrev. Jag vill betona, jag älskar det jag gör och jag vill inte ha det på något annat sätt, jag är så glad, tacksam och stolt över där jag är idag (och det jag jobbar mot). Stressen ligger hos mig, min förmåga att inte kunna koppla av när jag faktiskt borde, stänga av hjärnan och vara i nuet, och det behöver jag ta makten över.

Jag är en kontrollmänniska, och mår som bäst när jag har översikt, därför är det bra för mig att ha en plan, struktur och ett organiserat kaos (jag är inte så mycket perfektionist). Jag drivs av idéer, och att få saker och ting gjorda. Jag älskar känslan av att kunna checka av, komma vidare, vara effektivt. Tänkte därför försöka strukturera mig under veckan, och startskottet går i och med att jag delar med mig av dessa tankar och anteckningar samt min att göra lista här i bloggen. Kanske blir jag extra motiverad då!

MIN ATT-GÖRA-LISTA:

Gör ett collage
Henrietta skrev att hon under en punkt i livet gjorde ett collage över hur hon ville att hennes liv skulle se ut, allt ifrån jobb till bostad och kille. Detta lät inspirerande, eller åtminstone väldigt roligt! Jag älskar collage, jag har flera pärmar med utklippta tidningsbilder och jag klippt och klistrat med. Numera blir det mer digitala collage, men hur som kan en moodboard verkligen demonstrera hur man vill ha saker och ting...

Gör en lista
Om collage visuellt får bli min målbild, så vill jag parallellt skriva upp saker jag behöver göra, vill göra, och önskar åstadkomma. Jag lever mitt liv efter listor, men ofta mer kortsiktiga, det är så jag strukturerar mig. Så varför inte strukturera upp livet? Älskar listor!

Säg saker högt
Berätta för folk i min närhet om mina ambitioner och drömmar och våga dela med mig av saker med folk jag stöter på! Man vet aldrig vad det kan leda till. 

Träning
Jag har gett mig själv till 1 september, sen är det dags. Jag har sagt upp mitt medlemskap på gymmet jag gick till, och ser mig nu om efter något nytt. Varit lite sugen på Fitness Collection, någon som har erfarenhet? Men tills dess, promenera! Trots att jag älskar att promenera i naturen har min låga energi (och de höga temperaturerna skall tilläggas) gjort att det inte blivit av nästan alls. Just do it!

Rutiner
Detta är A och O i livet för en som mig. Även om det inte finns något bättre än att lulla runt i pyjamas eller bikini hela dagarna, äta lunch till frukost och dricka vin om kvällarna så får det sina konsekvenser. Det räcker nog med att återinföra lite tider som när man äter frukost, lunch och middag, ta upp mina ”spa sundays” igen där jag får rå om mig själv och min kropp och tänka lite mer kosten, byta ut en glass om dagen mot frukt och smoothies.

Bostad
Boka in möte med min mäklare. Om allt går som jag vill ska jag sälja min lägenhet och köpa ny. Hoppas.

Garderoben
Jag har varit väldigt duktig med att rensa min garderob det senaste året, mycket tack vare att jag flyttade från villa (där det inte finns någon hejd på hur mycket man kan få plats med) till stan för två år sedan. Men mest har jag kommit till insikt om att jag vill ha en minimal garderob. Jag vill att valet att kläder skall vara superenkelt på morgonen, jag vill veta vad som hänger i min garderob och jag vill bara ha plagg jag älskar, det vill säga: vita skjortor, mjuka tröjor, sköna jeans, snygga boots, skräddade kavajer och baskläder i kvalité. Det är dags för ännu en rensning och försäljning, håll utkik här eller på Instagram om du är intresserad av att fynda!

Karriär
Jag behöver sätta mig ner och ha en konferens/workshop med mig själv. Hur kan jag bli bättre på det jag gör? Vad behöver jag förbättra? Vad vill jag göra mer av? Vad är mina mål? Här ingår även bloggen! Ni får gärna kommentera om det finns något ni vill se mer/mindre av eller om ni har några speciella önskemål. Jag behöver få en överblick och skapa någon slags strategi för mig själv. Jag är ju även redaktör på Thatsup - finns det något ni skulle vilja se mer av där?

PS. Jag har korrat detta inlägg säkert 20 gånger men varje gång jag ska spara så blir det problem (error) - hoppas därför ni har överseende med om ni hittar en fel, men så är ju detta en blogg också.

För ett litet tag sedan bad jag er ställa lite frågor som ni kanske gick och funderade på, och här kommer svaren!

Hur mår du?
Jag har haft ett jobbigt år, dränerande privat av olika anledningar i samband med många omställningar, det har hänt lite för mycket utöver det vardagliga livet som jag behövt ta mig igenom. Detta har gjort mig trött och utmattad. Samtidigt har det hänt otroligt mycket roligt, och jag är mitt i en förändring skulle jag säga, så där som det är i livet ibland, med några års mellanrum varje gång. Min sommar har varit helt otrolig, över förväntan härlig, och inte allt som jag tänkt mig. Jag ser positivt på livet och framtiden, är förväntansfull på allt som kan hända och summa summarum mår jag bra. 

Var är du ifrån och var bor du idag? 
Jag är uppväxt i Saltsjöbaden utanför Stockholm, även kallat Saltis. Min familj bor fortfarande kvar, så jag brukar vara där ganska ofta och bara koppla av. Bor man i stan är det lite som att komma ut på landet, där kan man promenera i skogen, bada och åka båt. Jag har bott i Hornstull i snart två år och där har jag trivts väldigt bra. Men jag är sugen på att sälja min lägenhet och byta stadsdel.

Kan du förklara vad du jobbar med? Vad har du jobbat med förut?
Om vi ska ta det från början så har vi gjort det. Efter studenten kände jag väldigt starkt att jag ville bort från Stockholm och Sverige. Jag hade fåt nys om att man kunde åka utomlands och jobba som Au Pair, och började genast titta på engelsktalande länder då jag älskar engelska och såg det som ett bra tillfälle att bättra på den. Jag kom fram till att USA och Australien var för långt bort för mig så till slut landade jag i London. Där bodde jag först i 8 månader som Aupair innan jag började söka nya jobb och egen lägenhet. Jag fick ett bra jobb på en e-handelssajt där jag till slut fick ansvar för hela svenska marknaden, med ansvar för en under mig. Jag lyckades göra bra ifrån mig och slå rekord för sajten, men efter nästan två år ville jag gå vidare. Vid det här läget hade jag träffat min dåvarande engelske pojkvän, och bytt boende ett par gånger (ganska vanligt i London) innan jag till slut hittade något jag kunde kalla ett hem. Jag ville vidare och valde att börja jobba på byrå med digital marknadsföring och SEO. Mitt sista jobb i London var som Copywriter för ett stort varumärke, men då hade jag samtidigt börjat titta på skolor i Stockholm. Jag längtade hem till allt, och var sugen på att plugga.

Jag kom in på Forsbergs Skola hösten 2014 och började på deras tvååriga Copywriter utbildning. Parallellt med detta fick jag jobb på H&Ms marknadsavdelning och ansvarade för deras intranät som Redaktör, jag var så glad! Mitt förhållande tog slut och Stockholm var mitt hem igen, som jag saknat det. Under min utbildning ingick praktik som jag kom att göra på Styleby Magazine och Swedish Fashion Council, har nog aldrig varit lyckligare än när jag fick dessa erbjudanden. Jag fortsatte även att jobba på Styleby, och har gjort i olika former sen dess. När examen kom såg jag mig omkring för nytt jobb och efter många olika intervjuer fick jag jobb som Copywriter på & Other Stories.

Där blev jag ett år innan Fotografiska hörde av sig och ville ses för en roll hos dem. Efter flera möten för att försöka säkerställa att detta var rätt beslut för mig att ta, samt förstå vad rollen skulle innebära, tackade jag ja. Jag var taggad på mer ansvar och hade massa idéer och saker jag ville genomföra. Tyvärr blir inte allt som man tänkt sig, och inom 6 månader började jag känna mig utbränd, utmattad och negativ.

Jag ifrågasatte allt, och funderade vad jag verkligen ville göra med mitt liv. Jag pratade med min psykolog, och tog tid på mig att fundera. Jag kände att jag ville få vara mer kreativ och verkligen få utlopp för mina idéer, jag suktade efter att få bestämma mer över min vardag och samtidigt utvecklas, vara med och påverka. Efter massa support och övertygelse från vänner att sa jag upp mig, till vissas besvikelse. Men jag visste att jag följde mitt hjärta, även om det aldrig är enkelt. 

I samma veva sökte Thatsup en redaktör, en sajt jag följde slaviskt och älskar. Till min stora glädje och lycka var tjänsten efter några möten min, och sen dess har jag i lugn och stadig takt fått fler arbetsgivare. Jag jobbar alltså som Redaktör på Thatsup, och frilansande innehållsskapare, skribent, redaktör, journalist... jag har svårt att sätta en titel på mig själv. Jag jobbar bland annat frekvent med Styleby Magazine och i våras började jag skriva för DailyForni. 

Min röda tråd har alltid varit mode, och jag har hållit mig inom mediabranschen vilket jag älskar. Idag har jag dock så mycket mer att skriva och berätta om än mode, så som mat, resor, inredning, relationer, politik, karriär, psykologi, hälsa, djur, natur mm. 

Jag älskar mitt jobb idag, jag känner att jag har så mycket energi att ge, och är så lycklig att jag vågade ta klivet dit jag är nu, men är också tacksam för allt jag varit med om som har lett hit. Jag har sökt massor av jobb, gått på massor av intervjuer, fått vissa, blivit nekad massa. Tagit mig fram, visat driv och jobbat hårt. Jag vill tro att gör man allt det där kommer man komma dit man vill. 

Du verkar bra på att skriva, tycker du det är kul? 
Att skriva är en del av mig, jag får fram det jag vill säga mycket bättre i skrift och här får jag utlopp för min kreativitet. Jag gillar till och med att skriva mejl. Jag älskar att dela med mig genom att skriva, och inspirera andra. Mitt intresse för det visuella växer också, jag älskar att fota och redigera bilder.

Vad gör du på fritiden? 
Jag har blivit en riktig hemma-mysare. Jag älskar att laga mat, ha över vänner på middag, dricka vin, läsa, kolla serier, pyssla i hemmet och bara ta det lugnt. Annars älskar jag att äta på restaurang, åka båt, gå promenader i naturen, vara med familjen, resa och bada.

Vad röstar du på?
Jag vill att vi byter regering, jag kan inte förstå hur vi röstade bort Fredrik Reinfeldt. Centerpartiet eller Moderaterna.

Vem har du vart på dina semestrar med? 
När jag var i Frankrike med Surfakademin och Yogiakademin reste jag själv i två veckor faktiskt, jag pushade mig själv att flyga och ta mig fram på många resor med tåg och taxi fram och tillbaka i ett land där få kan engelska. För vissa är det ingen sak, men jag blir väldigt stressad av att resa generellt och speciellt själv, men jag vill utvecklas och pushar mig själv. Och jag klarade det galant!

I Portugal reste jag med ett gäng vänner, vi hade hyrt ett hus tillsammans i Södra Portugal. Nu senast var jag på Mallis med en tjejkompis. 

Min fina Alfons, 2003-2018 <3

Hund eller katt? 
Hund. Hundar är typ det absolut bästa jag vet, jag älskar hundar, vill prata med alla hundar, hade helst haft hundra hundar. Åh älskar dem.

Vilka är dina vänner?
Jag skulle säga att jag har typ åtta väldigt nära vänner, sådana som jag alltid kan ringa, träffar kontinuerligt och har en trygg och stabil relation med. Personer som älskar mig för den jag är och vice versa. Några av de är äldre och några av de är nyare bekantskapelser. Utöver det har jag ungefär lika många till jag verkligen håller kärt, många har jag känt nästan hela livet och hoppas jag får fortsätta göra. Känner mig väldigt lyckligt lottad att ha så fina vänner, och relationer som man älskar. Vänner betyder så mycket för mig, men något som kommit med åldern vilket är väldigt skönt är att om en relation inte känns bra, så är den inget att ha. Sen har man såklart bekanta som man tycker väldigt mycket om, men om man ska räkna nära vänner. Det enda jag kan tycka är synd är jag har haft en del killkompisar genom åren som försvunnit, eller man träffas inte så mycket, mest bara för att sånt är livet.

Av respekt för mina vänner går jag inte in på namn här, men det kanske blir ett inlägg längre fram.

Du följer väl mig på Instagram? Jag är flitig på Stories och delar med mig av allt som kan tänkas vara inspirerande. En härlig mix av mat jag äter, miljöer jag besöker, mode, resor och massa mer.

https://www.instagram.com/linnww/

Idag är det tre månader sedan du tog dina sista andetag. Dom var ansträngda, för du hade ont, du och dina snart 105 hundår var klar med livet. Men vilket liv du hade. Jag valde ut dig, du var den mest energiska, glada och lekfulla valpen - jag visste att vi hörde ihop. Sen dess har du varit en del av mig, och jag fruktade att dagen då du inte skulle finnas mer skulle komma, för jag skulle bli kvar ensam. Men vad kunde jag önskat mig mer, än att du fick bli gammal, och må bra in i det sista. Ibland glömmer jag att du inte finns, men på så sätt kommer du alltid finnas kvar. Jag ser dig framför mig när jag går promenader, jag känner din päls mot min hud när jag sitter i soffan och jag ser dig tigga mat under bordet när jag äter. Du hade en så fin förmåga att veta om man var sjuk eller ledsen, då kom du fram till sängen och ville visa ditt stöd. Du borrade in dig i min famn och kunde ligga där i flera timmar tills det kändes bättre. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket, men du kommer alltid att finnas med mig.

Min fina Alfons, älskar dig för alltid.

Idag är det exakt tre månader sedan min älskade hund Alfons gick bort. Det är så svårt att ta in döden, den är absurd. Jag kan bli så arg, jag vill bara knäppa med fingrarna och få tillbaka honom.

Jag fick Alfons när jag fyllde 12 år, och sen dess har han varit min bästa vän, min bäbis, mitt allt - en del av mig. Han var en otroligt stor del av hela familjen och sorgen i att han inte finns längre går inte att beskriva, saknaden är enorm och ibland outhärdlig. 

Trots att man de senaste åren förstått att han började bli till åren går det inte att ta in vad som skall hända. Situationen går inte att förbereda sig på, ännu mindre smärtan. Alfons har i stort sett varit frisk, pigg och glad. Han hade ett starkt psyke och en stark kropp, vilket har hållit oss optimistiska, men någon gång ska det ske. ​Men det finns en glädje i att han levde in i det sista, och slapp vara sjuk eller lida.

De sista dagarna i hans liv blev ganska traumatiska och läskiga. Det är hemskt att få vara med om, det är det det värsta och mest hjärtskärande jag upplevt. Efter blir det väldigt tomt, och chocken man varit uppe i byts ut till panik och ångest. Sen förvandlas det till sorg och saknad, något jag alltid kommer behöva leva med. Men jag kan prata om honom och bli glad och skratta, det är viktigt att få prata om det, och aldrig glömma.

Det jag finner tröst i är att Alfons finns leva ett långt, hälsosamt och lyxigt liv. Han har varit och är så älskad. Han har fått leva granne med skogen, en av hans absoluta favoritplatser. Där fick han gå fri, nosa och leka. Annars ville han helst ligga i knät på någon i familjen, eller äta - men det var viktigt att alltid få vara med, vara nära. 

Han har inte haft några större olyckor eller sjukdomar, och han har blivit äldre än vad många får bli - jag är så tacksam för det. Det var hans tid nu, han blev nästan 15 år, 105 hundår. Men jag kommer alltid att sakna alla våra stunder tillsammans. Du finns alltid med mig min älskling, alltid. 

Jag vet att det finns en del som inte vill förstå, inte förmår förstå, att sorgen efter en hund kan vara lika stor som efter en människa. Jag har insett att det inte är någon idé att försöka övertala er att förstå, men jag skulle be er att försöka vara förstående. Om ni känner någon som förlorar ett husdjur, visa respekt och att ni finns där - det är allt ni behöver göra.

Den här veckan har kännts lite som en tvättmaskin i mitt huvud. Det har hänt väldigt mycket, på alla håll, och känslorna är verkligen all over the place.

Om vi ska prata om det roliga så är det såklart att jag äntligen fått lansera min blogg här på Thatsup, samtidigt som det händer väldigt mycket annat roligt på jobbfronten som jag kommer dela med mig av. Jag har också fått in lite roligare planer för sommaren, vilket jag ser fram emot.

I helgen blir det framför allt fokus på lugn, jag behöver ta igen mig och jobba lite. Framför allt planera och få en översikt över mycket.

Vad har ni för planer i helgen?