Tänk att Jacques varit med oss i hela sju månader nu. Tiden bara flyger förbi. Det är på gott och ont tycker jag men härligt att det finns så mycket liv i honom. Tydligen också en massa rytmer.

Min kärlek Stefan kan spela gitarr, inte på det sättet att han uppträder eller regelbundet repeterar men då och då tar han fram den och spelar. Nu har vi upptäckt att Jacques älskar när han blir spelad för. Hans ansikte lyser upp, han ler med hela ansiktet så att de vita små tänderna syns och sparkar med fötterna i takt med musiken.

Jag ska se till att främja det från min sida genom att sjunga mer sånger med klara rytmer och dansa med honom. Det gör både honom och mig glad. Jag är så förälskad i min son!

ser du glädjen i hans ögon när han får sitta med pappa och spela gitarr?