2020

Coco & Carmen - min sista restaurangupplevelse på länge?

Den andra april 2010 gifte jag mig med Stefan på Gotland med Fårösundet i bakgrunden och den varma aprilsolen i ansiktet. Den 2a april 2020 firade jag och maken alltså 10 år som gifta, riktigt stort! och vilken kväll det blev trots att vi inte trodde det!

Vi hade ställt in oss på att vi skulle få fira efter coronaviruset då våra barnvakter är just våra föräldrar som nu inte borde träffa oss pga de är äldre och nära riskgrupp.
Sen flyttade min brorsa in och plötsligt blev det möjligt att fira, vi bokade först bord på Miss Voon men ändrade till Coco & Carmen. Stefan bokade hotell via jobbet och vår kväll var komplett.

Allt på Coco & Carmen var verkligen otroligt; från klockren service, bra dryckesval och kanongod mat. Vi blev både fulla och mätta innan vi långsamt snubblade oss genom stan till hotellet, vårt hem för natten.

Nu med lite distans till kvällen undrar jag om det vi upplevde var vår sista restaurangupplevelse på ett tag? Vad händer med virusets framfart? Jag är inte säker på att jag vill sitta inne på resturang eller nära andra människor. Risken finns att jag smittas och i sin tur smittar jag andra svagare grupper i samhället.

Jag som går runt och tänker ofta på vilken typ av smitt-ringar jag varit i kontakt med idag kan inte hålla koll på restaurang. En person = en smitt-ring som i sin tur har en massa smitt-ringar hen möter.

Tänk vilken sjuk sjuk värld det har blivit. Tyvärr blev maken Stefan också av med jobbet här i fredags så det är fruktansvärt tråkigt. 😔

Äsch nu avslutar vi allt med lite bilder från kvällen.

Du är inte en av oss sa hon.

Bråk är onödigt. Bråk på grund av delade Stories från någon annan är ännu onödigare och väldigt knäppt i dessa tider. Och ändå var det just det som hände.

Låt mig ge dig lite bakgrund. Jag har ett Instagram-konto som heter just Stockholmandme där jag delar mat, barn och allt däremellan. Inget fel med det. Jag ha runt 7000 förljare och rätt nöjd med det. Gör det hela med ena handen och ser det som en hobby eftersom jag gillar mat, upplevelser och att prata med helt underbara människor på DM. Har aldrig gett mig på att köpa följare, använt mig av olika "redskap" för att få fler följare likt "följa avfölja" eller automatiska likes och kommentarer. Nu är det också så att jag inte nöjer mig med att jag inte använder mig utan blir extemt störd över att hela tiden bli utsatt för den typen av beteende.

En dag fick jag nog och började höra av mig för att berätta att jag inte gillade det. Jag tog även skärmdumpar som jag delade där jag suddade över namnen på de konton som använde sig av dessa redskap. Någon skam i kroppen har jag iaf. Jag fick mycket chockade svar från människor som inte hade en aning om att det hä förekom och massa hejarop från folk som märkt det och som också stört sig på det. En person reagerade hårt på det jag delade och vi hade en lång diskussion om att jag minsann inte skulle tro att jag visste något om det och att jag inte skulle förstå eftersom hon gjorde det för att underlätta sitt eget arbete och på det sättet växa. Nåväl. Vi blev sams och livet blev lugnt.

Tro nu inte att jag inte ser er som FORTFARANDE använder sig av fejk-kommentarer, köpta likes eller så kallade "likes-grupper". Det är genomskinligt på ett sätt som gör att jag inte förstår hur PR-bolagen inte ser det. Eller så gör de det men tänker att det ändå är synlighet. Som Chantelle skulle sagt: jag kräks.

Sen kom Corona-krisen som vi ännu inte vet vad det betyder för den älskade restaurang-branschen. Hela Horeca blöder och jag blir alldeles matt när jag tänker på människorna som står utan jobb eller riskerar sina jobb och alla dessa fina krögare som ser sina livsverk raseras på bara ett par få veckor. Det är fruktansvärt.

När jag skriver det här om branschen låter hela det här inlägget så banalt men jag bara måste få ur mig det eftersom det tagit alldeles för mycket energi och har man sagt A får man säga B.

Jag valde att dela Stories där det helt enkelt stod att nu fick alla foodies och influencers dra sitt strå till stacken och betala för sin mat istället för att bli bjuden. Ge tillbaka till branschen. Då tog det hus i helvete med samma person. Igen. Jag förstod verkligen ingenting och skulle inte lägga mig i det här eftersom hon faktsikt gjorde väldigt mycket för restaurangerna iform av PR och marknadsföring och att hon ofta fick äta kall mat eller tog med sig maten hem. Det var liksom inget stopp på det och jag ilsknade till mer och mer. Hon pratade om "oss" och "vi" och att hon sa vad hon tyckte medan alla andra som höll med om att jag inte hade en aning om vad jag pratade om inte vågade säga det till mig. Jag blev alldeles matt av det hela och när hon sen kläckte ur sig "du är inte en av oss" eftersom jag nu tyckte att det inte var mer än rätt att betala för sin mat nu för att ge tillbaka till branschen så kände jag bara att hon har rätt.

Jag är inte en del av det. Och när jag säger det så menar jag just den där branschen där inlägg efter inlägg läggs upp och du inte kan lita på ordet från personen eftersom det handlar om att bli bjuden och inte egna upplevelser som just gäst. Jag signar off från den och återvänder dit jag alltid har varit och är en del av.

Restaurangbranschen.

Och min bransch lider nu och jag lider med den, är en del av den. Känner varje bakslag som ett hugg i kroppen. Satt med en gråtande krögare i veckan som inte vet var hon ska ta vägen. Det är det som är äkta, det är där hjärtat är.

Agnes ❤ ️ branschen. #hjartabranschen

En liten hälsning

Hej hej hallå.

Det här med Covid-19. Jag tänker på det och tycker inte om det. Det är läskigt. Att en form av influensa ska bli en pandemi?

Tänker bara att jag befinner mig i början av en katastroffilm. Det är liksom så här det brukar börja och sen plötsligt så är alla zombies. Och ja, jag borde skärpa mig.

Ville egentligen bara säga det. Jag är orolig. Och så är jag förkyld och har alla symptom. Tröttsamt, får hålla mig hemma nu.

Semlan som förändrade allt

Så otroligt banalt att skriva en kärlekshyllning till en semla men det är precis vad det här är.

Det finns semlor. Många oroligt goda, dubbelt så många riktigt äckliga och sen några fullpottare som Bullar & Bröd, Konditorn & Bagarn och Lillebrors bageri. Sen ett gäng i mitten som du ändå blir nöjd av att köpa en enstaka av men i jämförelse med andra är de rätt mediokra.

Sen finns det en semla till. Semlan som faktiskt förändrade allt för mig. Semlan som gör att jag knappt bryr mig om att det fettisdagen idag. Jag har redan ätit den mest fulländade semlan. Så annorlunda, så inte vad du tänker att en semla är och därför perfekt. Inte alla kommer förstå storheten men de som gör det är de enda jag egentligen litar på när det kommer till smak. Och förresten, vem bryr sig? För mig är den allt. Mitt liv innan den var ändå alltid ständigt en jakt på en riktigt god semla att sätta tänderna i. Nu är det över. Jag kommer inte göra så igen. Jag kommer kanske tillochmed gå så långt att jag nästa år bara äter en semla*.

Den jag vill äta idag fast ändå inte. Jag behöver inte. Smaken finns i mig.

Mums.

Sebastien på Söder, mitt mecka.

Semla.
Jag älskar dig.

*förutom när jag är smakdomare så klart.

Listan om mig

Listor är helt fantastiska och något jag verkligen gillar att läsa på bloggar. Knäppt ändå att jag inte gör det så ofta. Ska införa det. En lista i veckan eller?

Sandra Beijer är listexperten.

Hur gammal är du?
37 år. Knasigt men sant.

Hur gammal känner du dig?
Ibland jätteung och ibland jättegammal. Ofta precis min ålder.

Vart bor du?
Tillsammans med kärleken och barnen i en fyra i Hammarby Sjöstad. Precis granne med Magnus Johanssons bageri, älskar när det luktar kardemummabullar i hela huset.

Vad har du gjort idag?
Jag är sjuk och hemma från jobbet så har legat och vilat hela dagen med undantag för när jag satte på mig plasthandskar och vek och runddrev bröd så klart.

Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Hösten när den är som vackrast och sommaren när det inte så ilska getingar.

Är du beroende av något?
Gud, har sjukt lätt för att bli beroende av saker. Får jag en perfekt pasta vill jag äta det jämt, ett gott bubbelvin osv osv. Men ost, jag är beroende av ost.

Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Jag skulle bara vilja vara frisk och tillsammans med min familj, plats är oviktigt..

Vad är du på för humör just nu?
Jag känner mig rastlös, trött och orkeslös. Det gör mig lite irriterad och skulle behöva träna.

Vilket är ditt favoritgodis?
Colaflaskor och salta sillar. Fast godare med chips.

Vilken är din favoritaffär?
Jag är så tråkig och gillar inte affärer. Saluhallar däremot, MAJ GAD! Ta mig till Madrid tack.

Är du en morgon- eller kvällsmänniska?
Egentligen båda och det är ett problem. Stefan jobbar ju mycket kvällar och jag är uppe och väntar på honom så är alltid trött på morgnarna. Ska skärpa mig.

Har du blivit sydd någon gång?
Lite märklig fråga. Har bara blivit sydd i samband med operationer och barnafödande. Heheh.

Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Min svärmor Gunilla som hämtar Jacques idag så jag slipper hasa iväg sjuk till förskolan. Det är extra speciellt.

Är du blyg?
Ingen skulle kalla mig blyg, tvärtom kanske. Skulle säga att jag är väldigt bra på att prata om ingenting med folk jag inte känner.

Vad heter du i andranamn?
Evelina. Släktnamn. Mamma heter det liksom mormor och hennes mor.

Vill du gifta dig?
Ha, är ju redan gift. :-)

Har du något smeknamn?
Nej är det korta svaret men min man kallar mig olika saker ibland som SF, SP, bulfy osv osv. Ibland även Peter Pan.