Bebis

Tanken var att det idag skulle komma en hyllning till min mormor men istället sitter jag 01:51 och skriver från en sjukhussäng i Skellefteå.

Jag tog med mig barnen tidigt imorse för en vecka med kusinhäng, kompishäng och även kvalitetstid med min älskade mormor Siri, 95 år i augusti.

Bebis har varit lite rosslig men nu ikväll fick han host - och skrikattacker som gjorde att han inte fick luft. Ett samtal till 112 senare och både min och Miriams första ambulansfärd till sjukhuset i Skellefteå var ett faktum.

Nu är vi inlagda och bebis mår bättre. Självklart håller de oss för observation och behandling av trånga luftvägar.

Miriam är fantastisk och ligger här på sidan av mig.

Hörs på andra sidan. Kram

Inlägget skulle lika gärna kunna heta Mitt i natten-grubbel eftersom det är just det som det är. Alla mina inlägg förutom ett har skrivits från mobilen nattetid antingen direkt som ett inlägg eller på Anteckningar. Kanske är det därför antalet kollage är få och bilderna avlånga som på en Instagram-post *Instagram lover*. Jag älskar att skriva, småjobba och fixa från mobilen och för mig är det mys istället för jobb som jag kopplar att öppna Macen med. Nåväl, vi skulle prata kärlek.

Kärleken handlar förstås om kärleken till mina barn. Den är stark, oresonlig och våldsam. Stark eftersom de är just mina barn, oresonlig då jag på riktigt fick grått hår med första och våldsam eftersom jag har såna tvångstankar ibland om att något ska hända dem. Kanske låter det läskigt men det är en realitet jag lär mig att leva med.

Trots det kommer jag på mig själv att klaga. Klaga på att dottern är utåtagerande som ett skydd i det omtumlande att få ett syskon, på sömnbristen, på spontana restaurangbesök och på att bebisen vill äta hela tiden. Dottern kommer läka och åter igen bli vår fina omtänksamma, kloka och empatiska tjej. Jag kommer så klart inte vara ledsen när jag får sova mer men restaurangbesök kommer det bli fler av senare och amningen är ju underbar. Jag älskar verkligen känslan av att amma; både fysiskt då det är en sån intimitet med mitt barn men även mentalt av att jag ger honom mat som ger honom liv.

Filosofiskt så här på nattkvisten men jag kände att det behövdes.

Snart börjar nattamningen så jag ska passa på att sova en halvtimme. Nej, jag skojar inte. Välkommen till min fantastiska verklighet.

Jag vet knappt hur jag ska börja det här inlägget. När en pratar om att skaffa barn är sömnbristen det enda folk tjatar om. Det och att "sova när bebisen sover". Lika puckat men ack så sant båda två. Innan vi går vidare vill jag att vi kikar på mina mirakel. Trots svidande ögon så är det ändå värt det, ni förstår det också när ni ser dom va? Kanon, då vågar jag säga sanningen.

Du som inte har barn tror att du förstår det här med sömbrist men du har ingen aning. Sluta himla med ögonen och småle. Jag säger som Hans Rosling: du har fel och jag har rätt. Du vet ingenting om sömnbrist.

Jag var också som dig förr. Hade en lång dag, gick på en AW som blev dansande på borden innan hemkrypning långt efter midnatt. Upp till jobbet på morgonen och du kväver en gäspning framåt lunch. Sen går du och lägger dig tidigt och sover ut dina timmar men pratar ändå om din sömnbrist med hela världen länge. Jag ÖNSKAR jag hade den typen av sömnbrist. Nu ska jag berätta om hur det är med sömnbrist när du har barn.

Sömnbristen

I nio månader bakar du bebis. Det börjar med illamående som övergår till en rosaskimrande period där du är snygg och rosig (om du har tur) för att sen när slutet närma sig ändra form igen. Nu blir du tung i kroppen, uppsvullen i fötterna, kan inte sova på rygg, är kissnödig jämt och sover lätt eller kanske får du sömnrubbningar och ångest inför tanken på att får barn och ligger vaken halva nätterna.

En natt går vattnet eller så blir du igångsatt, alla är olika. Du är fortfarande tung och rätt trött men tar dig igenom förlossningen som tar 16 timmar kanske. Här är du trött men nu kommer miraklet, din bebis. Du får oanade krafter och tröttheten glöms bort. Flera nätter ligger du bara och lyssnar på om bebisen andas. Du och din partner ser på varandra, ler och ger varandra tid för att vila men du väcks upp för att amma eller för att ge ersättning. Du känner att ögonen är lite torra men blinkar bort det med glädjetårarna över att vara MAMMA, wow!

Ni kommer hem, bebisbubblar vidare ett tag tills bubblan brister och verkligheten kommer in som en tung doft av bajsblöjor och sur mjölk. Här börjar du fundera över om när du ska få tid att sova. Bebisen sover helst bara på dig och axlarna värker och gamnacken är ett faktum. Kanske sover bebisen bäst i vagnen på långa promenader, vilket mys. Du tänker "Fuck alla dom som säger sov när bebisen sover" eftersom det är svårt att sova ståendes och gåendes. Du snittar på 1,5 timme i sträck och bebisen är nu 4 veckor.

Din snälla make ger dig en natt och du sover 6 timmar för första gången på länge. När du vaknar känner du dig dels oövervinnerlig och dels skiträdd för att tänk om bebisen inte överlevde utan dig. Det gjorde den. När nu maken gett dig en natt här och där och du har sovit 6 timmar 3-4 gånger så känner han att han har gjort sitt. Det är här brytpunkten kommer. Här kommer svidet och ögonryckningarna. Bebisen är lika söt som alltid men fan alltså, sömnbristen suddar ut och tar bort alla filter. Humöret skiftar, tålamodet är som bortblåst och smink behövs.

Nu sover du i snitt 2 timmar varje gång du somnar men kan komma upp i 4 om du har tur, ögonryckningarna försvinner inte, ögondropparna är en daglig kompis och du har svårt att koncentrera dig mer än 2-3 timmar i sträck. Kaffe dricks som vatten och du överväger de mest absurda sakerna. Här ska inga viktiga beslut tas. Tyvärr kan du bli kvar här ett tag så kämpa på, härda ut och ta hjälp om du kan. Kräv en till natt av sömn från din partner. Släpp all prestige om amning eller ersättning. Håller du på att städa och laga mat men orkar inte det egentligen slutar du med det nu och tar in städhjälp. Gråt när du är på BVC så tar de dig på allvar, prata med dina kompisar som har barn. Har du inga kompisar med barn så skriv till mig, jag lyssnar. Fucking bara överlev!

Ska det vara så här? När går det över? Hur klarar en av det?

Vet du, har du lyckats läsa ändå hit så vill jag säga: det finns hopp. Det går över. Jag vet knappt hur en klarar av det men du bara gör det. Jag brukar tänka så här: Vad är alternativet? Lägga mig ner och dö? Svaret är nej. Du klarar det. En dag blir det bättre. Kanske tar det 6 månader, kanske 18 månader men en dag vaknar du av dig själv.

Till dig som står på utsidan och kikar in i sömnbristens fula ansikte: var en kompis, köp en kaffe, pika inte om sötsaker, val av mat eller annat trivialt. På insidan har du en mamma som försöker överleva. Jag är den mamman just nu men det kan lika gärna vara du om ett par år.

Hela familjen är nu i princip inflyttade på landet för sommaren. Det är ett charmigt sommarhus som är min svärmors och det känns lyxigt och härligt att kunna vara här när Sverige är som vackrast. Det brukar vara så att vi har en massa planer för sommaren och spenderar för lite tid här men den här sommaren ska vi bo här på heltid. Självklart tar vi lite utflykter då och då, både för att se mer av Sverige och låta svärmor vila lite från oss.

Det bästa med landet är att vi sover ihop. Det må låta jobbigt men jag älskar känslan av att krypa ner i sängen och höra bebisen snusande i spjälsängen bredvid och dottern ovanför. Min flock. Otroligt häftigt! Sen att maken snarkar obarmhärtigt och bebisen vaknar upp 2-3 gånger varje natt förtränger jag. De är ju båda helt underbara.

Just det där med att ha en egen flock tycker jag är fascinerande. Jag är som en lejonmamma som hovrar över alla som gosar med bebisen och blir orolig när dottern ska sälja armband att ingen ska köpa. Lika lycklig blir jag över hur glad bebisen blir av alla människors gos och att vuxna människor fattar grejen och köper armband av en liten tjej.

Vår glada bebis fyller också fyra månader idag och jag fascineras över hur självklar han blivit i vår familj. Jag tog en del bilder för att posta på Instagram så håll till godo: här kommer Jacques.

Den allra finaste bilden tycker jag är den här där maken är med. Kolla Jacques blick.

Lejonmamman ska nu sova med sin flock. Min flock kommer alltid få sova med mig. Aldrig kommer barnen tvingas till att sova hela natten, att sova i egna sängar eller inte kramas massor. Barn som känner närhet, trygghet och kärlek blir trygga individer. Det är målet med min flock!

Det fina med att få barn nummer två är att du har gjort det en gång, du förstår hur ont det kommer göra och du kan förstå den ultimata kärleken till ett skrynkligt litet skrik-kolli (eller inte, då måste du lova mig att ta hjälp, det är inte ditt fel).

Nu ska jag vara så där underbart snäll som en riktigt nära vän ska vara som fött barn tidigare. Är det här inte relevant för dig så var snäll och dela det till en gravid kompis. Det hade hjälpt mig och har hjälpt nära vänner som just fött barn.

Det här är alltså:

Check-listan som kommer göra din förlossning och tiden efteråt lättare.

Ej i rosa skimmer utan som jag minns det nu.

Innan
+ Köp hem mjukgörande för att kunna gå på toaletten (Laktulos är typ namnet) + microlax. Det är hemskt att bli förstoppad.
+ Skit i dyr mellangårdsolja. Smörj magen med en olja bebis kan ha sen också. Smart.
+ Skriv ett förlossningsbrev. Vi gjorde inte det första gången... + Listan skulle kunna göras lång på vad du behöver ha hemma innan, vi gjorde det enkelt. Appen Preglife hade en riktigt bra lista och en länk till Apoteket med ett paket, voilà!

Under förlossningen:
+ MUSIK. Herregud vad det gjorde skillnad. Jag trodde jag ville ha cool musik men vår lugna myslista var perfekt för mig. 
+ Profylax - vi som team var magiska tack vare den andningen. Skrek nog bara vid ett handfull tillfällen tack vare den. Annas Profylax är bäst!
+ Du behöver inte vara tuff, alla är där för dig. Säg ifrån, få det du vill ha och njut när du kan.
+ Be om laxermedel så fort du känner dig bajsnödig. Jag väntade lite för länge och att ha tuffa värkar samtidigt som du ska ha laxermedel och bajsa är bara jobbigt alltså. Glamouren är död!
+ Det är inte coolt att föda med smärta bara för att. Var snäll mot dig själv och fundera på det innan men vet också att ALLT kan hända på en förlossning. Det finns ingen prestige. Fokus är att få ut bebis på bästa sätt.
+ Drick så galet mycket vätska hela tiden. Drick = din partner matar dig med sugrör. Olika sorter. Jordgubssaft och apelsinmer är underskattat. Kolsyra upplevde jag som svårt under värkarbetet.
+ Få i dig energi hela tiden och underskatta inte dextrosol. Vi hade nästan bara söta saker eller mackor senast. Önskade så att vi haft något salt som chips mitt i, hade behövt det.
+ Beter sig någon konstigt: säg ifrån. Jag sa till Stefan att jag tyckte han var oaktsam och luktade snus (the horror) och att jag inte orkade be om ursäkt för att jag var kort i tonen mer.
+ Byt verkligen ställning, det gör stor skillnad.
+ Berätta om du inte tycker personalen kommunicerar bra med dig. Vi var övertydliga den här gången och hade världens bästa dialog. 

Efter:
+ Det gör ont när magen drar ihop sig. Säg att du vill ha regelbunden smärtlindring för det direkt, INNAN det drar igång. Förra gången hade jag så ont att jag grät och trodde det var normalt. Senast hade jag en hanterbar situation. + En annan sak som gör skitont är när du ska börja amma om du nu ska amma. Bröstvårtorna blir som öppna sår med sårskorpor och du får ta djupa andetag när bebisen tar tag. Det enda som fungerade för mig var att smörja in med bröstmjölk och lufta så mycket som möjligt. Det gick över på ett par dagar för mig men har hört skräckhistorier om att det hållit i sig längre för andra. Amningsnappar är då ett strålande alternativ.
+ Duscha underlivet när du är på toaletten. Så skönt att få svalt vatten på varm (konstig) fiffi.
+Fortsätt dricka massor med vatten och kissa hela tiden.
+ Börja ät katrinplommon direkt så du kan komma igång med magen. Inga mängder men så att magen kommer igång inom något dygn. Du kommer vilja äta katrinplommon länge.
+ Hamstra nättrosorna så du har hemma första tiden också. Så bekvämt men fult.
+ Köp annan mat. Sjukhusmaten suger och du har fött fram ett nytt liv. Du är värd bra mat! Finns Foodora, Wolt osv hurra men annars tvinga partner och de som vill besöka dig att ta med varm, god mat. Jag åt pizza från min favoritpizzeria. + igen, ingen prestige. Det är så läskigt att ha ansvar för ett nytt liv. Ta hjälp av personalen, din partner och bara var handfallna och fråga. Alla vinner på det.
+ Njut!
+ Vill folk komma på besök och se underverket när ni kommer hem: ställ kravet att de ska ta med sig mat. Ert liv ska vara enkelt. Förstår inte folk som tar illa upp av det. Skulle det hända gör du en mental note om det och så är det bye bye den relationen.

Stort tack för att du tog dig ändå hit i läsningen, lite skräckblandad förtjusning va? Men vet du, kvinnor har fött barn i alla tider och det kan du också. Vet också att om det inte blir som du tänkt dig be om hjälp. Eller skrik tills någon lyssnar. Blir så jävla arg när jag hör om kvinnor som mår dåligt flera år efter de fött barn på grund av en förlossningsskada ingen tagit på allvar.

Som sagt, dela med en vän som kanske ska ha barn snart eller lägg som bokmärke till dig själv den dag du ska föda bebis. Jag lovar att det kommer underlätta. Mina förlossningar var som natt och dag och jag bara ÖNSKAR någon hade varit sjysst nog att ha delat något så här bra med mig innan första. Har du fler frågor och vill ta de privat så maila mig på [email protected]. Du är inte ensam.