Rant

Jag är en person som identifierar mig som engagerad av naturen. Inte alltid för att jag vill utan för att jag helt enkelt inte kan låta bli. Jag förstår mig knappt på människor som inte delar sin tid mellan betalande jobb, fritid och sen en massa tid på ideellt arbete. Vad gör folk med sin tid? Det låter knäppt men jag undrar.

Jag har inte alltid varit där. I perioder när jag inte kunnat ge av min tid har jag istället gett pengar. Jag brukade säga att jag var månadsgivare till varenda organisation som ringt. Jag kan inte motstå när dom ringer. Mail, brev och reklam kan jag stänga ute men inte riktigt bra samtal. Numera har jag Truecaller så jag svarar inte. Ger ju ändå min tid.

Nu undrar du så klart vad jag bidrar med i form av tid? Eller så har du slutat läsa och skrivit av mig som ett jävla pretto. Det går också bra.

Jag är scoutledare och bidrar till att barn förstår sig på och kan både ta hand om och överleva i naturen. Jag lär mig minst lika mycket av dom.

Jag bidrar till att ideer sprids genom mitt engagemang i TEDxStockholm. Har du inte koll på det och bor i Stockholm eller har aldrig hört ett TED Talk så googla och du kommer hitta rätt.

Jag bidrar till folkhälsan genom att vara mentor för andra som genomför livsstilsförändringar i Bodily. Älskar att se andra lyckas och gläds med dom och är minst lika tacksam för min egen lycka.

Jag bidrar till att minska ensamheten mellan människor genom att vara coach i Friendcation - nätverket som gett mig så mycket iform av relationer och uppvaknande.

Jobbet då? Hur bidrar jag där. Det är nog det allra häftigaste! Jag jobbar arslet av mig för att du, din mamma, släkting eller vän ska slippa falla för bedrägerier och faktiskt kunna både lita på och våga svara i din telefon. Eller veta när du inte ska göra det. Du borde absolut ladda ner Truecaller redan idag.

Hur bidrar du? Med tid eller pengar?

Känner ett behov av att vädra lite åsikter om vad jag bryr mig om.

Jag bryr mig om:

• Min familj
• Mina vänner
• God mat
• Underbara resmål
• Människor med en passion
• Rättvisa i världen
• Mitt jobb
• Att barn inte far illa
• Att kvinnor inte mördas
• Kvinnor som lyfter andra kvinnor
• Ett slut på ett patriarkat som förpestar
• En framtid för mina barn
• Smarta, relevanta samarbeten

Jag bryr mig inte om

• Vilket ställe som är hetast just nu
• Att vara där det händer
• Dina skönhetsoperationer
• Girighet
• Köpta dåliga samarbeten
• Var du köpt din tröja
• Trash talk
• Kassa ställen som lever för glory eller gamla meriter
• Om du gillar det jag gör

Generellt är jag lite irriterad eller egentligen fly förbannad över samtiden. Men jag låtsas bry mig om basala saker ändå. Medan världen brinner.

Otroligt laddad titel på det här inlägget och jag ska varsamt förklara utan att trampa någon på tårna, eller för den delen såra min kärlek.

Jag är verkligen lyckligt lottad som kunnat bli mamma, inte bara en utan två gånger. Det är ingenting jag tar lätt på och det går inte en dag utan att jag luktar någon av mina barn i håret och känner lyckan sprida sig i kroppen. Det är inte vad det här handlar om.

Det handlar om tvåsamheten. Jag och Stefan valde tillsammans att skaffa barn ihop. Vi har valt att leva tillsammans med varandra och har nu levt ihop i snart 13 år. Det har inte varit enkelt och det har funnits stunder då jag tittat på honom och känt att jag inte har något snällt att säga. Jag tänker inte sätta oss själva på några höga hästar men vi valde ändå att fortsätta kämpa för varandra och gick i terapi och tog oss igenom det. Inte bara för att vi har barn ihop - även om jag inte förstår den där kampen för kärlek utan barn. Då skulle det ju faktiskt vara möjligt att bara vända sig och gå och välja att aldrig mer ha kontakt. Har en barn, kommer det alltid finnas någon form av kontakt. Förhoppningsvis bra för barnens skull men det är inte sanningen. Vi valde att stanna med varandra för att kärlek är kärlek.

Jag kan ärligt talat säga att jag älskar Stefan och livet utan honom hade varit ett halvt liv.

Tillbaka till tvåsamheten och föräldrarollen. Den är inte enkel. Det ska handlas och lagas mat, tvättas kläder, läsas läxor, planera för skolor och kalas, aktiviteter, hämtning och lämning samt så klart pussas och kramas på barnen, säga till dom att uppföra sig, att dom är älskade, gå mellan när det är tjafs och så läggningen. Att lägga våra barn tar minst 1,5 timme. Först Jacques med läsning, klappning och ligga kvar tills han sover. Sen samma sak med Miriam. Det är en ynnest att båda våra barn vill somna nära nära men det betyder också att tiden flyger ikväll på kvällen. Ibland kommer jag ut från läggningen som i ett töcken för att städa undan i köket, hänga upp tvätten och sen bara andas innan jag själv borde sova.

Och det här har till 95 % hamnat på mig. Kalla det en klassisk kvinnofälla om du vill men det är inte så enkelt. Stefan jobbar på ett jobb som innebär långa kvällar. Det är inte ovanligt att han kommer hem vid 03 och jobbar 6 dagar i veckan. Hans fem % innebär lämning av Jacques så sen måste han upp för att lämna på dagis. Stefans återhämtning är obefintlig och då är det svårt att kunna koncentrera sig på flera saker samtidigt. Hans koncentration är på jobbet och jag drar lasset hemma. Mitt jobb kräver också mycket av mig men jag kan jobba hemifrån och gör det, ibland långt in på nätterna eftersom mellan 17-22 är det fokus på barn.

Det gör att vi hamnar i dålig balans. Stefan har dåligt samvete för att han inte är en aktiv del av familjen hemma och jag är frustrerad över att jag inte valt att ha det så här. Hade vi levt separerade hade jag haft så här en vecka och sen haft en vecka där jag kunde ta hand om mig själv. Fast det hade inte varit ett alternativ eftersom jag hade varit djupt olycklig utan mina barn.

Förstår ni dilemmat?

Visst hade ni önskat att jag här hade kommit med en lösning, men nej. Jag har ingen lösning. Jag bara fortsätter sätta fötterna framför varandra, låter veckorna och livet svepa förbi. Visst, jag njuter av min tid med mina barn och vi har tur med närvarande familj som ställer upp så jag kan vara med på jobbgrejer och annat ibland på kvällstid. Men oftast är jag så jävla trött på att ha det så här. Jag vill ju leva i tvåsamhet, inte leva som ensamstående när det inte är det liv jag valt.

Nu ska den här lite gnälliga mamman lägga sig. Senare än beräknat, precis som det här inlägget. Kram

Vad är egentligen räddad frukt?

Jag vet svaret på den frågan men den senaste veckan har det lanserats en produkt som gör att frågan nog behöver redas ut lite närmare. Jag har sedan 2016 varit ett stort fan av Rscued och har det senaste året jobbat där. Själva anledningen till att jag är ett så stort fan är just att Rscued tar något som andra bara kastar bort och gör jäkligt goda grejer av. Juicerna är mest kända.

Nu händer det saker som riskerar att vilseleda konsumenter och svärta ner Rscueds goda rykte eller förminska det häftiga i att rädda frukt. Även om jag håller på att brisera av ilska och skulle kunna gå helt mental på det här väljer jag att istället publicera det pressmeddelande som Rscued släppte. Efter det följer länk till ett inlägg vår grundare Truls Christenson publicerat på LinkedIn. Läs det. Kika gärna också på bilderna, skulle du veta vilken som innehöll räddad frukt och inte?

"Med anledning av STACK3Ds tidigare publicerade artikel om en ny produkt som minskar fruktsvinn, och därtill en referens till ett samarbete som är avslutat, så vill vi förklara, förtydliga och delvis dementera. Vi vill samtidigt reda ut begreppen räddat och räddad frukt.

I oktober 2020 sa Clean Drinks upp samarbetet med Rscued gällande den gemensamma produkten Clean Rscued. Den nya produkten SAV:D är helt frikopplad från Rscued och vår frukträddande verksamhet.

Konsumentfrukt, industrifrukt, räddad frukt.
Som många vet slängs 30 % av all frukt som odlas. Det är helt galet, men så är det. Vilken frukt är det då som slängs och vilken frukt är det som inte slängs? Varför slängs frukt? Frukt odlas och sorteras sedan som konsumentfrukt eller industrifrukt. Konsumentfrukt är den vi hittar i affären. Industrifrukt är den som säljs till industrin. Det blir äppelmust, juice, apelsinmarmelad och annat gott. Även Rscued handlar emellanåt industrifrukt, ibland behöver vi köpa för att kunna rädda, som till exempel när vi står med 400 kg räddade äpplen och behöver 500 kg för att kunna producera en batch.  

Sen finns det ytterligare en typ av frukt, den som blir räddad. Det är frukt som av olika anledningar faller mellan stolarna. Frukt som är på väg att slängas. 30 % av all frukt som odlas.

Räddad frukt är ett parti päron som inte hinner säljas ut och börjar se lite ledset ut, eller 2000 askar jordgubbar där två jordgubbar per ask har börjat mögla och det krävs sortering för hand. Räddat är rödbetor som är stora som handbollar och som marknaden därför inte vill ha, eller krokiga gurkor som riskerar att slängas redan hos odlaren, eller konsumentäpplen där en del har blåmärken och hela partiet riskerar att kasseras för att sorteringen är för dyr.

Räddat är det stora mörkertal av fruktsvinn som ingen pratade om för 10 år sedan. 30 % av all frukt och grönt. Rscued är ett frukträddarföretag, vi räddar frukt med händerna. Vi brinner för att få bort svinnet, få bort de 30 procenten. För att rädda frukt behövs många händer. Det är ett manuellt arbete där de dåliga apelsinerna skiljs från de fina. Det fina som blir kvar blir till härlig juice. Det som sorteras bort blir till jord så att nya frukter och nya grönsaker kan växa.  

Att minska matsvinn är en lagsport och för att vi ska lyckas så är det viktigt att vi lägger krut och fokus på det som riskerar att slängas.  

De 70 procenten är tillvaratagna. Låt oss rädda de andra 30 procenten." 
Stina Mander
VD Rescued Fruits AB
073-236 24 14
[email protected]

Länk till Truls inlägg.

Jag älskar semlor. Det är helt uppenbart för alla som känner mig och följer mig på Instagram. Samtidigt blir jag fascinerad över hur stort engagemang just semlor väcker. Vad är det som väcker så mycket känslor? Varje år är det likadant. Om någon vågar sig på att baka semlor i november så blir vissa (som jag) alldeles lyckliga och rusar dit medan andra skriker högt av ilska över att ”HUR VÅGAR NI BRYTA EN SÅN VIKTIG TRADITION?”

Ska vi prata traditioner kan vi absolut gå tillbaka i historien och prata om att vi alla borde fasta och då får du bara äta din första "fastlagsbulle" på tisdagen - dvs på det som vi nu bara lite festligt kallar Fettisdagen, innan och sen bara äta tre stycken totalt. Kanske borde vi när vi ändå håller på införa böter till de bagare som bakar för tidigt som faktiskt hänt så sent som i Helsingborg 1952.

Nu kanske vi kom bort från ämnet men just semlor ligger mig varmt om hjärtat. Så varmt att jag har äran att föreläsa för pensionärer via Äldrekontakt. Supermysigt! Kanske kan även du vara med och prata om något som ligger dig varmt om hjärtat. Hojta till mig isf så kopplar jag ihop dig med Maria på Äldrekontakt. Kommer även prata om semlor tillsammans med Ida & Maria på Clubhouse nu på torsdag - medan vi dricker semmel-drinkar. Klicka dig in i rummet då och prata med oss!

Tillbaka till den heta debatten om semlor fast nu ska det handla om att NI TESTADE JU INTE ENS DEN BÄSTA SEMLAN I STAN! Denna tröttsamma mening har jag fått höra sen 2015 då jag drog igång tävlingen Stockholms bästa semla. Numera slipper jag de ilskna kommentarerna då det är Thatsup som anordnar tävlingen men likväl - varför är det så viktigt att testet måste innehålla just den semla som du tycker är bäst? Kan du inte bara nöja dig med att du hittat din bästa semla - precis som ungefär 150 000 andra stockholmare som köar varje dag, gjort?

Semlor engagerar.

Så varför? Jag tror det till viss del handlar om att de personerna verkligen känner att skulle den semlan vara med så skulle den vinna överlägset - även fast det handlar om blindtester. Så enkelt är det inte. När det väl har byggts upp en hype kring en semla så är folk övertygade om att den är bäst. Så pass övertygade att personerna i fråga inte kommer kunna bedöma semlan opartiskt. Inställningen är att den är bäst och oj så pinsamt om dom inte skulle hålla med. Då är det mycket bättre att bara säga "alla har rätt, den är bäst". Det är alltså den andra halvan av myntet. Vi vill passa in. Det gör vi om vi bekräftar det som sägs, den är bäst.

Innan jag fortsätter - jag pratar inte på något sätt illa om semlor som får stämpeln som Stockholms bästa. Herregud det är ju sjukt goda semlor. Jag pratar bara illa om de här människorna som blir så upprörda över att alla semlor inte testas. Ställena får frågan och har rätt att svara nej av olika anledningar. Kommer det ett nej måste det respekteras. Alla vill inte blindtestas. Kanske beror det på att de redan har en så pass stor kundbas att de inte behöver fler folk som ska vallfärda eller så är det ett ställningstagande i att deras semla är så pass annorlunda i hantverk, tillverkning och smak att det blir knäppt i deras ögon att den ska jämföras med en semla fylld med aprikoskärnor istället för mandel. För ja, det fusk förekommer. Skulle aldrig nämna namn men på blindtestet 2015 var det tex en testare med som var lite allergisk mot mandel och hon bedömde utifrån om hon "fick kli i halsen eller inte". Fick hon inte kli i halsen gav hon ett lägre betyg även om hon gillade den pga att bagerierna i fråga marknadsförde sina semlor som "äkta" och hävdade att de bara hade mandel i.

Just blindtesterna är viktiga. Det ger alla ställen en chans att faktiskt visa vad de går för utan att folk tar med sig sina förväntningar in. Det är det som gör att en semla från ett anrikt bageri kan testas på samma nivå som ett uppstickarställe i förorten. Vinnarna genom åren har bestått av alla typer av ställen - Hökisbaserade Konditorn & Bagarn till Brioche i Alvik till Bullar & Bröd som vann både 2019 och 2020. Alltså tre ställen som kanske inte annars hade vunnit i kamp med giganterna till bagerier. Fattar ni hur stort det är? Konditorn & Bagarn sattes på kartan och hade folk som vallfärdade till fots i snöstorm för att smaka, Brioche hade DN som sände LIVE från Fettisdagen och Bullar & Bröd var helt överväldigade av vinsten. Det är kraften i blindtester.

Nu tar vi paus och tittar på lite sk kallade vanliga semlor innan vi tar oss an årets ramaskri över "popularitetstävling".

Och nu 2021 är det alltså inte möjligt att göra blindtester så istället öppnar Thatsup upp till att rösta digitalt. Tror ni folk är nöjda? HAHAHAHAHA. Nej för nu är det en popularitetstävling och då har ju ingen uppstickare chans att vinna. Är det nu jag en gång för alla ger upp hoppet om mänskligheten? Det går inte att göra folk nöjda tydligen. Nu borde ju alla som säger sig veta vilken som är bäst - utan att ens gå utanför sin egen lilla bubbla och prova fler än tre olika semlor, vara nöjda. De kan rösta utan att egentligen vidga sina vyer...

Vågar jag ens gå in på de icke tradionella semlorna som poppat upp mer än vanligt i år? Är det en trend? Alla "Veckans semla", croissantsemlor, hemlor eller rawfood? Nej, de har funnits ett flertal år. Om jag säger semmelwrap fattar du vad jag menar. Här kommer fyra icke tradionella som jag älskar: Nutellasemlan (fast en version utan palmolja, semmelmunken från Simons i Linköping, rawfoodsemlan fån Unbakery och croissantsemlan från Thelins (bonus med semla med pekannöt i bakgrunden).

Låt folk vara! Det får vara veganskt, annat bröd, annan fyllning eller en munk. Något för alla smaker. Och ja, ovan skulle kunna vinna hela skiten i år. Fett kul, HEJA HEJA!

Hur ska jag kunna avsluta det här inlägget? Jo med att sammanfatta att semlan är underbar och det är ganska roligt att den väcker så mycket känslor men nästa gång någon i din närhet börjar gorma om att FEL SEMLA VANN så skickar du bara mitt inlägg. Då blir dom sura på mig istället. Jag är van och har svar på tal när du inte orkar.

Och här har du mina två absoluta favoriter i år: Semlan från Sebastiens på Söder som är ett konstverk och så klimatuppstickaren från Gunnel & Ruth där semlan är fylld med gula ärtor, vaniljkräm, salt kolasås, kardemumma och karamelliserade solrosfrön istället för den vattenslukande* mandeln. Döm inte - testa den bara, det är 2021. Jag lovar att det kommer att gå bra.

Och kom igen, prata semlor med mig på torsdag - Clubhouse!

*I år beräknas 132 ton mandelmassa gå åt till semlor. För det krävs det ca 4 miljarder liter vatten för att vattna odlingarna. Och det äter vi bara upp...
Naturskyddsföreningen