Överlev bebisåren

Det är på gång, min lilla bebis till son har fått börja smaka på saker. Hittills har han smakat på banan, avokado, vattenmelon och hemgjorda grötpinnar.

Min idé är att vi ska köra med BLW-metoden men jag vet inte om Jacques tycker likadant, hehe. Oavsett här är vattenmelon-testet!

Han ser melonen...

Han sträcker sig fram.

Tar sig en smakbit.

Hugger in ordentligt!

Himmelriket!

Vattenmelon i värmen var en hit så det blir spännande att se vad nästa test med bild ska bli, ge mig förslag! Jag kräver att det ska vara näringsrikt (vi glömmer melonen, det var hett), lätt att få tag på och något jag själv kan äta upp om bebis inte gillar det.

Något jag tänker en hel del på när den här värmen härjar som värst är på hur gamla, barn och andra riskgrupper mår. Min gamla mormor på 94 år i Skellefteå hade det väldigt jobbigt när vi var där och jag upplever även att bebis Jacques påverkas.

Det är bara knäppt när fullt friska vuxna individer inte får i sig tillräckligt med vätska och drabbas av överhettning men om ett litet barn eller en gammal person drabbas kan det gå fort utför och de behöver ofta hjälp. När det kom till mormor så såg vi till att hon började dagen med vätskeersättning och sen hällde vi upp en kanna vatten för att hålla koll. Hon fick även melon, saft ibland och grönsaker med mycket vätska i sig. Hon påverkades fortfarande mycket då värmen fanns i huset men stor skillnad gentemot första dagen vi var där.

När det handlar om varma bebisar har jag ett gäng tips att dela med mig av.

• Tunt bomullslakan mellan dig och bebis för att svalka och slippa den svettiga kontakten. Annars bara i blöja i total skugga. Sol och bebisar är inte bra.
• Tunna sjalar som du tvättar lätt och som är perfekta när du sköljer i kallt vatten och baddar bebis varma panna, nacke, kinder och fötter. Se till att det är sjalar som torkar på en halvtimme. Se nedan bild.
• Håll koll på sovtider och väck bebis. Låter helt knäppt jag vet men de blir så medtagna att de gärna sover bort dagen och de behöver vätska som du.
• Ammar bebis hela tiden? Klart den är törstig som du är. Kanske kan du introducera vatten för första gången. Se bara till att du vet när bebis äter så den inte dricker sig mätt på vatten.
• Bada bebis och om du inte kan så skölj av händer, fötter, rumpa och huvud. Det hjälper.
• Var uppmärksam på hur bebisen reagerar och lita på dina instinkter som mamma. Känns det bra är det säkert det och känns något off ring 1177 och få hjälp.

Jacques har testat vattenmelon för första gången nu i värmen och det var en hit. Vi har börjat med att låta honom smaka lite och snart ska jag berätta mer om det. :-)

kramar!

Det blev tyst från mig. Skakades av att bo på lasarettet med både en bebis som inte kunde andas och sjuåringen som blev så rädd när lillebror blev dålig. Jag svävade mellan hopp och förtvivlan den första natten men Jacques svarade bra på behandlingen med adrenalin och koksaltlösning som båda inhalerades. Lägg till alvedon och en dos av en antikrupp-medicin och ni kanske förstår känslan av oro. Nu är det dock över!

Fast innan vi går vidare så vill jag berömma personalen, dessa underbara undersköterskor, sjuksköterskor och läkare som med varm hand hjälpte min bebis. Även ambulanspersonalen med sitt lugn var exakt vad vi behövde när det var som mest läskigt. Intressant nog är jag iskall i krissituationer. Var med om en läskig sak för 15 år sen när en klasskompis var okontaktbar och jag tillkallade ambulans när resten sprang runt som yra höns. Då var jag lugn och nu också. Med min bebis på axeln som knappt fick luft och mitt eget inre i uppror höll jag mig lugn och sansad i kontakten med 112. Jag kunde berätta problemet, min bedömning av situationen, adressen och samtidigt guida Miriam till att packa det nödvändigaste. Värt att minnas.

Min älskade make satt 80 mil bort och hade ingen koll på vad som hände så vi bestämde att han skulle flyga upp. Nu bättrade Jacques på sig väldigt bra andra natten så vi blev utskrivna i lagom tid till att maken kom upp. Nåväl, nu får vi några härliga dagar ihop istället! Fast med det sagt, några kusiner har nyfödda bebisar och vi vågar inte riskera att smitta dom med Jacques förkylning.

Vi har istället hängt mycket med mormor och varit på äventyr. Härligast hittills var gårdagens bad i en sjö som var varm som ett badkar. Mys! Innan det var det fika i en gammal kvarn i Skråmträsk som fortfarande är igång. Fikat där är både kravmärkt och ekologiskt. Väl värt ett besök.

Över vägen hittar du hantverksgjorda skor i skinn hos SkråmträskSkon, otroligt läckra modeller. Få inte dåndimpen när du ser priserna, den här typen av hantverk kostar.

Ska berätta om Västerbottensosts knasiga besökscenter också, ska bara sova först. Puss på er!

Tanken var att det idag skulle komma en hyllning till min mormor men istället sitter jag 01:51 och skriver från en sjukhussäng i Skellefteå.

Jag tog med mig barnen tidigt imorse för en vecka med kusinhäng, kompishäng och även kvalitetstid med min älskade mormor Siri, 95 år i augusti.

Bebis har varit lite rosslig men nu ikväll fick han host - och skrikattacker som gjorde att han inte fick luft. Ett samtal till 112 senare och både min och Miriams första ambulansfärd till sjukhuset i Skellefteå var ett faktum.

Nu är vi inlagda och bebis mår bättre. Självklart håller de oss för observation och behandling av trånga luftvägar.

Miriam är fantastisk och ligger här på sidan av mig.

Hörs på andra sidan. Kram

Inlägget skulle lika gärna kunna heta Mitt i natten-grubbel eftersom det är just det som det är. Alla mina inlägg förutom ett har skrivits från mobilen nattetid antingen direkt som ett inlägg eller på Anteckningar. Kanske är det därför antalet kollage är få och bilderna avlånga som på en Instagram-post *Instagram lover*. Jag älskar att skriva, småjobba och fixa från mobilen och för mig är det mys istället för jobb som jag kopplar att öppna Macen med. Nåväl, vi skulle prata kärlek.

Kärleken handlar förstås om kärleken till mina barn. Den är stark, oresonlig och våldsam. Stark eftersom de är just mina barn, oresonlig då jag på riktigt fick grått hår med första och våldsam eftersom jag har såna tvångstankar ibland om att något ska hända dem. Kanske låter det läskigt men det är en realitet jag lär mig att leva med.

Trots det kommer jag på mig själv att klaga. Klaga på att dottern är utåtagerande som ett skydd i det omtumlande att få ett syskon, på sömnbristen, på spontana restaurangbesök och på att bebisen vill äta hela tiden. Dottern kommer läka och åter igen bli vår fina omtänksamma, kloka och empatiska tjej. Jag kommer så klart inte vara ledsen när jag får sova mer men restaurangbesök kommer det bli fler av senare och amningen är ju underbar. Jag älskar verkligen känslan av att amma; både fysiskt då det är en sån intimitet med mitt barn men även mentalt av att jag ger honom mat som ger honom liv.

Filosofiskt så här på nattkvisten men jag kände att det behövdes.

Snart börjar nattamningen så jag ska passa på att sova en halvtimme. Nej, jag skojar inte. Välkommen till min fantastiska verklighet.