Vardagspusslet

Jag skulle vilja skriva att sommaren är kommen, speciellt efter min weekend i Madrid men det var ren och skär tur att Stockholms Bränneri lyckades matcha in en kväll i maj med sol och blå himmel.

När jag fick inbjudan till lansering av deras nyaste produkter - drinkar på burk, var min första fråga om kidsen kunde följa med eftersom det stod picknick. Hade svaret blivit nej hade vi tyvärr behövt stanna hemma. Kan inte prioritera event över mina barn hur gärna jag än vill ibland. Barnvakt ska användas med omsorg och hur mycket jag än älskar Stockholms Bränneri hade det inte varit anledning nog att kalla in gardet.

Tillsammans med min vän Maria traskade jag och kidsen uppför Skinnarviksberget och på den vackraste delen, lite dolt från toppen var eventet. Mysigt inrett med mattor, vimplar, sommarplock och så klart nästan hela gänget från bränneriet.

På plats fanns även min fina vän Viktoria och en nyfunnen vän Louise. Ungefär som jag vill att det ska vara. Event är roliga men ibland lite ytliga. Därför uppskattar jag att ha vänner på plats också.

Jag älskar att göra små aktiviteter med barnen men vardagarna blir det oftast mer rutin än aktivitet så jag kände hur mycket dom uppskattade att vara med. Jacques käkade Majskakor och ville helst vara med Maria medan Miriam satt nära Vickan och pratade om livet. Tänk så lyckligt lottad jag är som är mamma till dom två och har vänner som vill vara med mina barn.

Tillbaka till anledningen till picknicken.Först och främst så släpps burkarna på systemet nu på onsdag (också samma dag som jag fyller 40 år) så häng på beställningslåset 10.00 och haffa alla sommarfesters bästa dryck, här är länken. Ladda sen upp med is, picknick eller grillat och vänner. Smörj lite solskydd på näsan, och kanske spelas det gitarr. Njut av att du lever och har ynnesten att kunna skratta, gråta, vara arg och älska. Alla smaker är briljanta men mitt hjärta slår nu lite extra för Pink Paloma och Red Spritz.

Känner du sommaren banka på? Snart är kalla maj bortglömt och vi kan se fram emot ljumma kvällar, lite mygg, en och annan geting, doft från skog och blommor och energin som flödar.

Underbara sommar, jag längtar efter dig.

Otroligt laddad titel på det här inlägget och jag ska varsamt förklara utan att trampa någon på tårna, eller för den delen såra min kärlek.

Jag är verkligen lyckligt lottad som kunnat bli mamma, inte bara en utan två gånger. Det är ingenting jag tar lätt på och det går inte en dag utan att jag luktar någon av mina barn i håret och känner lyckan sprida sig i kroppen. Det är inte vad det här handlar om.

Det handlar om tvåsamheten. Jag och Stefan valde tillsammans att skaffa barn ihop. Vi har valt att leva tillsammans med varandra och har nu levt ihop i snart 13 år. Det har inte varit enkelt och det har funnits stunder då jag tittat på honom och känt att jag inte har något snällt att säga. Jag tänker inte sätta oss själva på några höga hästar men vi valde ändå att fortsätta kämpa för varandra och gick i terapi och tog oss igenom det. Inte bara för att vi har barn ihop - även om jag inte förstår den där kampen för kärlek utan barn. Då skulle det ju faktiskt vara möjligt att bara vända sig och gå och välja att aldrig mer ha kontakt. Har en barn, kommer det alltid finnas någon form av kontakt. Förhoppningsvis bra för barnens skull men det är inte sanningen. Vi valde att stanna med varandra för att kärlek är kärlek.

Jag kan ärligt talat säga att jag älskar Stefan och livet utan honom hade varit ett halvt liv.

Tillbaka till tvåsamheten och föräldrarollen. Den är inte enkel. Det ska handlas och lagas mat, tvättas kläder, läsas läxor, planera för skolor och kalas, aktiviteter, hämtning och lämning samt så klart pussas och kramas på barnen, säga till dom att uppföra sig, att dom är älskade, gå mellan när det är tjafs och så läggningen. Att lägga våra barn tar minst 1,5 timme. Först Jacques med läsning, klappning och ligga kvar tills han sover. Sen samma sak med Miriam. Det är en ynnest att båda våra barn vill somna nära nära men det betyder också att tiden flyger ikväll på kvällen. Ibland kommer jag ut från läggningen som i ett töcken för att städa undan i köket, hänga upp tvätten och sen bara andas innan jag själv borde sova.

Och det här har till 95 % hamnat på mig. Kalla det en klassisk kvinnofälla om du vill men det är inte så enkelt. Stefan jobbar på ett jobb som innebär långa kvällar. Det är inte ovanligt att han kommer hem vid 03 och jobbar 6 dagar i veckan. Hans fem % innebär lämning av Jacques så sen måste han upp för att lämna på dagis. Stefans återhämtning är obefintlig och då är det svårt att kunna koncentrera sig på flera saker samtidigt. Hans koncentration är på jobbet och jag drar lasset hemma. Mitt jobb kräver också mycket av mig men jag kan jobba hemifrån och gör det, ibland långt in på nätterna eftersom mellan 17-22 är det fokus på barn.

Det gör att vi hamnar i dålig balans. Stefan har dåligt samvete för att han inte är en aktiv del av familjen hemma och jag är frustrerad över att jag inte valt att ha det så här. Hade vi levt separerade hade jag haft så här en vecka och sen haft en vecka där jag kunde ta hand om mig själv. Fast det hade inte varit ett alternativ eftersom jag hade varit djupt olycklig utan mina barn.

Förstår ni dilemmat?

Visst hade ni önskat att jag här hade kommit med en lösning, men nej. Jag har ingen lösning. Jag bara fortsätter sätta fötterna framför varandra, låter veckorna och livet svepa förbi. Visst, jag njuter av min tid med mina barn och vi har tur med närvarande familj som ställer upp så jag kan vara med på jobbgrejer och annat ibland på kvällstid. Men oftast är jag så jävla trött på att ha det så här. Jag vill ju leva i tvåsamhet, inte leva som ensamstående när det inte är det liv jag valt.

Nu ska den här lite gnälliga mamman lägga sig. Senare än beräknat, precis som det här inlägget. Kram

Den kom ikapp mig. Tröttheten alltså. Jag tror jag helt enkelt bränt mitt eget ljus i båda ändarna alldeles för länge och när jag nu inte har något att parera den med så tog den över.

Det är mänskligt att försöka pusha sig själv framåt för hårt för länge men då behöver en också vila. Det har varit dåligt med riktig vila 2020. Nytt jobb och så corona som förändrade hela spelplanen; både på jobbet och privat. Inget blev som det skulle bli, alla planet omkullkastades och det blev stökigt. Nu är ju jag extremt adaptiv men även jag har gränser. Privat påverkades vi som familj och den berättelsen kommer jag berätta när den är redo att berättas. Jobbmässigt vet du, iallafall om du följer mig på Instagram. Det har hustlats, kämpats och kreerats non stop. När semestern kom var jag helt slut och anledningen till att vi egentligen satt två veckor i en stuga var för att jag inte klarade av något annat. Jag behövde vila, läsa, träna och umgås med min familj för att fylla på depåerna med energi.

Nu vet jag att de inte fylldes på. Det var bara en illusion av det.

Efter semestern har det varit så otroligt roligt med allt! Jag älskar mitt jobb, mina scouter, TEDxStockholm, familjen, Friendcation, aktiviteter och allt annat. Jag borde vetat bättre när jag inte orkade träna och allt jag ville var att yoga, meditera och den typen av träning. Det var kroppen som sa att den inte hade mer energi. Att den också är en del av den jag är behöver vila och återhämtning för att palla den höga hastigheten jag alltid valt att hålla.

I fredags tog den slut. Jag var helt apatisk på kvällen, fick huvudvärk och den ryggvärk jag känt ett tag blommade ut. På lördagen sov jag mig igenom halva dagen och blev sen inte pigg igen, hur mycket jag än försökte. Kärleken kände det här och lät mig vara själv utan att fråga om de aktiviteter och projekt jag egentligen planerat för helgen.

På söndagen kändes det lite bättre så jag kunde vara lite aktiv.

Jag fick även in en lättare träning och återvände då till det jag sagt till en vän i tisdags: jag har förlorat min tränings-identitet. Det är en konstig känsla. Träning är inte en naturlig del av min vardag då den inte får plats i mitt hårt inrutade liv. Jag hade skrattat åt mig själv för 10 år sen och igen påmint mig själv om att den behövs för både fysisk och psykisk hälsa. Tänk att jag som är så smart lät den rinna mig ur fingrarna. Så knäppt.

Nu förstår jag dock att tröttheten är ett tecken på att jag måste chilla lite med alla aktiviteter jag har för mig och istället ge mig själv tid till det som får mig att må bra: vila och träning. Det är bra.

Jag vet att det för många behöver gå så extremt mycket längre innan kroppen säger nej och jag är väldigt tacksam över att jag inte är sån utan att hela mitt väsen protesterat tidigt när depåerna av energi tar slut och inte går på tomgång innan kollaps.

Heja kroppen. ❤️

Jag tänkte att vi skulle ta och prata om vardagspusslet framöver. Det som för vissa bara är ett ord och för oss andra är ett rent jävla helvete. Jag känner få föräldrar som inte upplever den som om någon slog en med en stol varje morgon och kväll. Kul liv jag vet. Blir du sugen på att skaffa barn? Allt är värt det ändå. Bara så vi gör det klart.

Nu är det ju inte så att jag har svaren på allt utan jag tänker att det här inlägget och de framöver i samma serie kan läggas som bokmärke i telefonen och när du desperat behöver en lösning finns de här för dig.

Här kommer länkar till de recept som funkar hemma hos oss och som inte tar mer än 30 minuter att göra ELLER kan förberedas och bara värmas. Jag tycker nog att det är värt 2 timmar i köket på söndagen för 15 minuters uppvärmning på onsdagen. Avslutningsvis kommer bra att ha saker i kyl och frys. Varsågod, du klarar det! Det kommer också gå över en dag.

Vardagsmaten - följ recepten bara.

Grönkålspasta

Pastasås på röda linser

Chili Sin Carne. Lägg till koriander, picklad lök och mer grönsaker.

Krämig citronpasta

Gröna pannkakor - här slänger du på typ grekisk yoghurt, kikärtor, grönsaker och sånt som är gott. Förbered allt medan smeten smäller. Lyxa till det när du har tid och gör ALLT som står med i receptet till rullarna. Mmm.

Ugnspannkaka. 40 min. Sorry. Och du, bacon behövs inte tycker jag.

Pasta Carbonara. Paolos är det närmaste du kommer den vi gör. Jag äter inte det så brukar äta pasta pesto med ägg och massa ost.

Recept som jag tycker ska förberedas och sen bara värmas.

Zucchinifritters med bulgursallad. Förbered fritters.

Vegansk Boeuf Bourguignon. Förbered allt. Ät dagen efter. Går att frysa.

Godaste lasagnen. Byt ut till vegofärs så klart. Var inte "smart och gör direkt i matlådor. Då blir den här goda krämiga lasagnen torr och äcklig.

Pumpa- & grönkålssallad. Väldigt mycket höstsäsong men dressingen är livets dressing.

Min egna linsgryta. BÄST är den. Följ receptet men lova att du smakar av och kokar ner den. Den ska inte vara vattnig.

Saker att ha i frysen för snabba middagar eller svinnmat

Cevapcici. Köp på Lidl. 97 % kötthalt. Låt barnen äta med pasta och skär upp massa grönsaker på ett fat. Ät själv typ pesto till. Du överlever det.

Liba-bröd eller stora som typ tortillas. Lidl igen. Lägg i allt som finns kvar i kylen, rulla ihop. Barnen gillar saker i bröd. Hoppas du också gör det.

Quornbitar. Stek med lök. Ät med potatis typ.

Laxfiléer eller en hel laxsida. Tina, kör i ugn. Ät med bulgur, ärtor, tomater och citron.

Färdiga matlådor med ovan gjorda maträtter. Hjälp dig själv.

Falafel. Änglamarks är goda.

Saker att ha i kylen för snabba middagar eller svinnmat

Picklad rödlök eller annat roligt picklad. Lyfter all mat.

Kimchi - samma igen.

Zaatar. Gör själv, lägg i bröd med mat som måste ätas upp.

Fetaost. Jag är ledsen alltså men fetaost är livets krydda. Har gjort egen vegansk på tofu flera gånger. Också jävligt bra, här är receptet. Har aldrig stekt det pga glömt. Gott ändå.

Snabbmat i familjen Lindbergs hus

En hel grillad kyckling. Ät med sallad och kanske överbliven potatis/ris/pasta.

Färsk tortellini. Bara med smör och Parmigiano Reggiano för barnen. För de vuxna: hacka ner rödlök, pesto, sojabönor, fetaost, tomater och andra grönsaksrester. Toppas med olivolija och Parmigiano Reggiano.

Max Hamburgare. Sluta, det måste få hända. Ta minimorötter till alla + en liten pommes att dela på, drick smaksatt bubbelvatten.

Frukost till middag. Koka ägg, bred mackor, skala morötter och ge alla en varsin paprika. Voila.

Sammanfattningsvis

Hos oss är grönsaker det viktigaste till varje mål och den enda matfilosofi jag har till barnen är just grönsaker. Det ska finnas, alltid. Oftast inte som en sallad utan som en hel paprika, en morot, groddar och sockerärtor innan maten. Då är barnen hungriga, använd det.