Den här helgen är det Smaka på Stockholm - världens största matfestival!

Thatsup är på plats med tält och jag hänger i tältet alla dagar utom på fredag. Hittills har jag inte ätit all mat men en hel del!

Ni ser ju så gott! Kimchi Fries från Nü, rice cakes från Korean Pavillon, pizza från Sebastien Boudet, Massaman curry från Farang och slutligen: pizza från Sebastien Boudet igen, SJUKT BÄST!

Thatsup har också dagliga tävlingar med fina priser plus ett KICK ASS pris för den som skriver de vassaste recensionerna under hela helgen.

Hoppas vi ses!

Bilden på mig är tagen av härliga Lina.

Jag känner mig så opersonlig och ytlig på Instagram just nu. Det är bara event, middagar, sol och drinkar och det kan ju vara sant till visa del men resten av livet då?

Att dottern mått så dåligt att hon varit hemma från skolan, att mormor 95 år kanske sjunger på sista versen och att jag har nära till tårar. Det kommer inte upp. Jag orkar helt enkelt inte eftersom jag har känslorna på utsidan och minsta lilla grej kan få mig att börja gråta. Jag är stark som person men ibland vill jag bara få vara liten.

Imorgon fyller jag också år och jag bryr mig inte så mycket vanligtvis men nu gör jag det. Det känns som om ingen bryr sig om att skicka en hälsning, en fin gest eller liknande. Tur att jag har Facebook, imorgon kommer de många opersonliga hälsningarna...

Jag vill vara en snäll person, det har vi pratat om förr. Samtidigt vill jag inte vara en mjäkig person som folk kan sätta sig på. Det kan vara något av ett dilemma ibland. Jobbmässigt har jag lättare att hantera det med enda undantaget att jag inte har något tålamod och hatar dålig arbetsmoral. Då kan jag inte vara snäll. Fast det får nog bli en annan historia...

Jag vill också vara snäll mot min underbara dotter men för tillfället är det så otroligt svårt eftersom hon befinner sin i någon form av pre teen state och inte lyssnar på mig förrän jag har försökt säga till snällt fem gånger och sen skriker med min hårda hemska röst. Då blir hon ledsen och säger "Du är alltid arg". Jag blir knäpp. Min man blir också knäpp och han är så mycket mer iskallt elak än vad jag är. Jag kan liksom se att hon kryper ihop när han hamnar i samma stadie som det jag beskriver ovan. Det gör mig ledsen, Miram ledsen och även Stefan.

Tro nu inte att vi är elaka föräldrar utan vi kämpar på och påminner varandra om att Miriam är vår nummer ett, vårt bästa i livet, vår förstfödda. Det är bara slitsamt i livet just nu. Det kommer passera och tills det gör det så gör vi vad vi kan. Pratar med varandra, med vänner, med Miriam och försöker göra livet lättare.

Vi hade inte det här problemet innan vi fick Jacques så det har något att göra med att hela familjebalansen rubbades för Miriam + att det händer en hel del saker i skolan med vänner som kanske inte är så bra. Stackars fina Miriam.

Om du själv hamnar där vi är just nu så testa att dela upp er. Det fungerar bra för oss så idag ska jag och Miriam på bio och fika. Härligt!

Alltså jag är fortfarande alldeles tagen av den helg jag hade tillsammans med Friendcation i Övertorneå. Är du kvinna så går du nu till Facebook och går med i Friendcation-gruppen! Klart? Toppen, här kommer en bildkavalkad från helgen som arrangerades av de varma fina tjejerna Joanna och Louise. Bilderna är tagna av Joanna och Louise. Hade med mig kameran men den bodde i väskan hela helgen, oerhört lyxigt.

Ovan ser du vår ankomstdag när vi checkade in på ArtHotel i Övertorneå som drivs av häftiga kraftkvinnan Gunhild. Hon ska bygga och driva ett konstcentrum i samma klass som Louisiana och MoMa. Väldigt inspirerande.

Vi hade pulkatävling, spark-tävling, åt god mat, varm tranbärssaft, en hel del vin. Sen var vi ett gäng som bastade och rullade nakna i snön, njutning.

Dag två var en dag fylld med äventyr. Vi gick på smakvandring i snöskor, åt mat över öppen eld, firade oss ner från en klippa, skrattade, åkte hundspann, drack jäger, pratade och bara njöt. Sa jag att vi också bastade, hade ett eget spa och drack allt vin och åt en magiskt middag på ett hemligt ställe?

jag är överväldigad av allt.

Hallå hej från sjukstugan i Gävle. Alldeles knäppt är det att jag - trots feber, huvudvärk och kraftig förkylning, tog mig till Gävle. Det var bestämt sen innan att jag skulle möta upp familjen här för att njuta av lite lediga dagar men med sjukdom i kroppen borde jag ha stannat hemma.

Min man behövde mig skulle kunna vara en ursäkt eller så var det helt enkelt så att jag kände mig skyldig som skickat upp honom till Gävle och sen kunde jag inte komma dit. Jag borde varit egoistisk och stannat hemma. Det var egoistiskt av honom att vilja att jag kom. Lite av ett dilemma som du säkert hör.

Jag älskar dock att vara hemma hos mina föräldrar. Det är fina samtal, god mat och den allra bästa av frukostar. Det är också här som jag verkligen har ro till att läsa. Lyxigt!

Resten av familjen är nu ute och njuter av våren medan jag ligger nerbäddad och scrollar sociala medier eller läser om vartannat.

Kram på er så hörs vi på andra sidan, även om det känns omöjligt nu vet jag att jag kommer bli frisk snart.