Vi finns i flera städer, välj en stad att utforska!
Vad en sexmånaders bebis äter

Det här inlägget presenteras i samarbete med Ottos Barnmat.

Det är roligt att göra mat till en bebis. Koka grönsaker mjuka, mixa till puré och med förväntan ge honom första skeden. Synd bara att min bebis ratat det mesta jag gjort hittills. Eller egentligen så har han ratat grönsakspuréerna och älskat de olika grötklämmisarna jag gjort.

Jag lever efter ”whatever works”-metoden när det handlar om mat till barn och ser hellre näring och energi som viktigt än perfekt sammansatt mat. Det har jag använt till dottern på åtta år och det kommer jag göra på Jacques. Det innebär helt enkelt att istället för att se näringen från en måltid drar du ut det på fler. Min dotter kunde äta tre morötter och ett ägg till middag ena dagen och andra dagen pasta med paprika nästa. Barn är lite speciella med mat och det är skönt att göra så för att inte bli galen.

Tillbaka till Jacques nu. Att gå från att helamma till att äta ställer ändå lite krav på oss gällande val av välling, gröt och rutiner kring mat.

  • Första steget var vällingen. Jag älskar välling och drack det tills jag var sju år för att sen ta upp det som vuxen igen. Välling är viktigt för mig. När Miriam var liten läste jag om ett nystartat företag - Ottos barnmat, som gjorde färsk ekologisk välling till barn + erbjöd hemleverans. Det var som en dröm och jag signade upp mig som en av de allra första prenumeranterna. Naturligtvis ville jag ha det lika bra för Jacques. Jag tänkte också att jag - med bloggen och mitt Instagram, skulle vara en bra ambassadör för Ottos barnmat så jag kontaktade Mats och Tove. Jag är oerhört stolt över att de tyckte detsamma och här är jag nu - Stolt ambassadör för Sveriges bästa välling!

 

  • Nästa steg var gröt. Här valde jag ekologisk naturell gröt i pulver från Hipp. Den toppas alltid med något sött som katrinplommonpuré, rivet päron eller äpple.

 

  • Puréer av grönsaker. Här tog jag hjälp av min väninna Daniella och kollade vad hennes bebis gillade och första purén blev ärtpuré. Jacques hatade det så det blec just Daniellas son Milo som fick äte upp den - med glädje ska tilläggas. Nästa försök blev palsternacka, samma resultat. Jag började bli lite frustrerad men skam den som ger sig. Sötpotatis nästa och det älskade han så nu äter han sötpotatis som grönsak. Ska snart testa majs tänkte jag. Borde vara gott.

 

  • Klämmisar. Jag vill göra egna. Inte för att de som finns är dåliga eller för att det ens blir billigare utan det handlar om miljön. Känns helst sjukt att det är så mycket plast som bara används en enda gång. Jag köpte klämmispåsar från Cherub baby som kan återanvändas och sen blandar jag smaker utifrån de köpta som Jacques gillar: mango/banan/havregryn och hallon/blåbär/banan/havregryn. Tänk 40/40/20 där havregryn alltid är 20. Det ska vara lätt! Jag kommer börja experimentera mer framöver allteftersom han äter mer grönsaker.

En vanlig dag med tider i Jacques liv

  • 06:00-06:30 Amning
  • 09:00-09:30 Välling
  • 12:00-12:30 Grönsakspuré med katrinplommon
  • 15:00-15:30 Amning eller välling
  • 18:00-18:30 Gröt med topping
  • 20:00 och framåt amning eller välling tills han somnar.

Jag skriver klockslag med viss bävan. Hatar att jämföra med andra även om jag själv gör det. Alla bebisar är unika och vissa dagar när jag är hemma själv sitter han fast i min tutte hela dagen och andra dagar dricker han bara välling. Livet liksom.

 

Har du barn och har trillat in här så tipsa gärna om vad dina äter.

Amma eller inte - den eviga frågan

Klockan är 01:15, jag borde sova som ska upp tidigt men precis när jag skulle slumra in vaknade bebis för nattens första mål. Det gjorde mig lite minder akut sömnig men ändå lika trött om du förstår vad jag menar.

Just den störda nattsömnen får mig ibland att överväga att sluta amma men då blir jag alldeles kall i kroppen och får ont i magen. Jag vill verkligen inte sluta amma, den intimiteten är sagolik och eftersom vi inte kommer skaffa fler barn skulle det innebära att jag aldrig mer får amma. Aldrig mer! Den känsla av sorg som kommer över mig då är hemsk. Den får mig att känna mig värdelös och som en dålig mamma som vill ta bort maten för min bebis men är det inte just det som är grejen med hormonerna. Du ska känna så om amning och du ska sakna bebisen så det värker i kroppen av saknad om du är borta en längre period (läs tre-fyra timmar).

Jacques äter inte bara mitt bröst utan även välling, gröt, puréer och frukt. Han skulle alltså inte bli utan mat utan mer en trygg punkt kanske. Jag däremot skulle få hela nätters sömn, mindre läckande bröst och kanske lite mindre svajigt humör. Du som läser tänker säkert att det är ett lätt val, ”sluta amma bara” men nästa gång du träffar mig kommer jag säkert fortfarande amma. Det är ändå det mysigaste, fysiskt sköna och det som får mig att känna mig som den ultimata lejonmamman.

Att sluta amma skulle betyda avslutet på ett kapitel som kvinna jag inte är redo att sätta punkt för än.

Människor som blir tråkiga när de får barn

I lördags var jag på Les Mills Live - ett träningskonvent signerat Les Mills som ligger bakom träningsprogrammen BodyPump, BodyBalance, RPM och Grit för att nämna några. Som tidigare år höll det till i Globen och det var slutsålt med nästan 5000 människor på plats. Otroligt häftig känsla med tusentals människor som gör samma rörelser.

Jag ÄLSKAR träningsevent och hade köpt biljett i god tid men med allt som pågår i livet som bebis, nytt jobb och nomadlivet i sommar hade jag glömt höra mig för om vilka som skulle dit. Väl där stöter jag bara på tre personer jag känner: min svågers syster från Sundsvall, en tjej som numera jobbar på Les Mills och en kille som jobbar som fotograf. HELT SJUKT! Jag var alltså ensam i en folksamling på 5000 personer. Känn dig inte ledsen för min skull, jag gjorde mitt men ändå. Knasigt.

jag började fundera på varför det var så och kom fram till:

- De flesta har fått barn

eller

- Leder inte längre klasser.

En kan ju inte påverka de som inte håller klasser men att anledningen är att de fått barn låter så himla hemskt men det är sant. Vissa människor blir rent ut sagt tråkigare än någonsin. Jag har ju haft barn ”hela tiden” eller i vart fall längre än mina kompisar är som jag alltid har varit. Klart jag fortfarande vill utmanas och inspireras. Läs nu inte att det är samma sak som att slå runt varje helg och krypa hem runt 05:30 för att sedan vila sig i form. Livet med barn är annorlunda.

Om du har barn: är du en tråkig förälder? Om du inte har barn: hur vill du bli som förälder?

Jag vet att jag generaliserar men blir så trött på de som känner att få barn är slutet, då kan en inte resa, upptäcka och ha roligt utan då börjar allvaret. LAMT! Lev nu.

Valkompassen - ett enklare sätt

Pratar du politik så kommer inte alla att lyssna. Säger du däremot att det är läskigt att vi riskerar att få ett rasistiskt parti i regering så spetsar folk öronen. Det är just det som är fel. Inte förrän det nästan är försent agerar folk. Det här innefattar även våra politiker, men eftersom de speglar oss i sin folkvalhet är det inte så konstigt.

Nu handlar det bara om att göra vad en kan! Göra allas valkompasser och klicka på ”vad tyckte partierna”. Bäst är självklart att aktivt söka information och läsa partiprogrammen hos partierna. jag förstår att en del inte riktigt orkat utan tänker att det blir bra ändå. Det blir inte bra av sig själv.

Jag har inte en massa klokheter att dela så här dagen innan valet men jag röstar inte för mig själv och mina vita barn i vår homogena stadsdel. Jag röstar för ett mångkulturellt land där vi ska sträva efter att minska rasism och segregationen, öka jämställdheten och faktiskt ta ansvar för något mer än oss själva.

Den inre husmodern är en pina

Varenda gång jag kokar en egen puré, förbereder en perfekt matsäck eller skär upp morotsstavar som ska bli mjuk BLW-mat vaknar min inre husmor upp och njuter. Det låter knäppt men det är sant. Hon får mig att vara så nöjd över hemlagade saker.

Jag förstår inte var hon kommer ifrån. Visserligen är min mamma en tuff och bra förebild med många perfekta sidor men någon husmor är hon inte. Jag strävar inte efter det men ändå hamnar jag där gång på gång.

Vem har ens tid att vara husmor? Okej, kikar en in på Instagram finns det extremt många och just där har jämförelsen mellan mammor eller ”this is my sons lunch box” på riktigt spårat ur. Jag hoppas och tror ändå innerst inne att bakom varende perfekta bild finns en mamma som precis som jag kämpar med att hitta på nya rätter att laga i vardagen varje vecka, äter middagen stående mär barnen somnat eller överväger att vägra laga mat en vecka för att se vad som skulle hända.

Medan jag tänker på det så fyller jag de hemköpta klämmisarna med gröt och bär, vispar en ärtpuré som bebisen ändå hatade och planerar nya smakkombinationer (päron, ärtor, gröt kanske). Länge leve min inre husmor. Hon behöver få sitt hon också.