Vi finns i flera städer, välj en stad att utforska!

Gnäll

När planer raseras och bitterheten sprider sig

Det kanske var en lågoddsare men Jacques lyckades smitta mig med sin förkylning. Kände redan igår kväll att det började göra ont i nacken, i körtlar och att huvudvärken kom smygande. Jag hoppades på det bästa eftersom det var både babyshower och middag med ett gäng tjejer planerat.

När jag vaknade imorse var förkylningen ett faktum. Så istället för att packa lådan med skojiga lekar och vara med när älskade Nikita skulle överraskas skickade jag istället lådan med en vän och gav instruktioner till en annan. Middagen som varit bokad 1,5 månad fick ske utan mig.

Mitt nöje blev att vara hemma med Jacques och det klart att jag kände mig lite bitter och ledsen men det går inte att vara på dåligt humör tillsammans med solstrålen Jacques. Han mår prima igen, lite hostig kanske men full av energi. Vi har gräddat våfflor, ritat, tejpat, tränat och sen lyckades jag få krascha i soffan framför senaste Batman.

Det är alltså inte alls synd om mig egentligen. Och som en klok kvinna skrev till mig på Instagram: 'Det kommer nya planer'. ❀

Laddar för att skriva ett sånt där lite jobbigt inlägg om kroppen igen. Känner att hysterin inför sommaren kommer och alla, verkligen alla, är värda mer än kroppsångest.

Ska kolla igenom vad jag skrivit om tidigare och skapa något nytt. Det är tyvärr ett aldrig sinande ämne.

Kan vi inte bara bestämma oss för att 2022 är året vi lägger det bakom oss?

Ofrivilligt ensamstående i en tvåsamhet

Otroligt laddad titel på det här inlägget och jag ska varsamt förklara utan att trampa någon på tårna, eller för den delen såra min kärlek.

Jag är verkligen lyckligt lottad som kunnat bli mamma, inte bara en utan två gånger. Det är ingenting jag tar lätt på och det går inte en dag utan att jag luktar någon av mina barn i håret och känner lyckan sprida sig i kroppen. Det är inte vad det här handlar om.

Det handlar om tvåsamheten. Jag och Stefan valde tillsammans att skaffa barn ihop. Vi har valt att leva tillsammans med varandra och har nu levt ihop i snart 13 år. Det har inte varit enkelt och det har funnits stunder då jag tittat på honom och känt att jag inte har något snällt att säga. Jag tänker inte sätta oss själva på några höga hästar men vi valde ändå att fortsätta kämpa för varandra och gick i terapi och tog oss igenom det. Inte bara för att vi har barn ihop - även om jag inte förstår den där kampen för kärlek utan barn. Då skulle det ju faktiskt vara möjligt att bara vända sig och gå och välja att aldrig mer ha kontakt. Har en barn, kommer det alltid finnas någon form av kontakt. Förhoppningsvis bra för barnens skull men det är inte sanningen. Vi valde att stanna med varandra för att kärlek är kärlek.

Jag kan ärligt talat säga att jag älskar Stefan och livet utan honom hade varit ett halvt liv.

Tillbaka till tvåsamheten och föräldrarollen. Den är inte enkel. Det ska handlas och lagas mat, tvättas kläder, läsas läxor, planera för skolor och kalas, aktiviteter, hämtning och lämning samt så klart pussas och kramas på barnen, säga till dom att uppföra sig, att dom är älskade, gå mellan när det är tjafs och så läggningen. Att lägga våra barn tar minst 1,5 timme. Först Jacques med läsning, klappning och ligga kvar tills han sover. Sen samma sak med Miriam. Det är en ynnest att båda våra barn vill somna nära nära men det betyder också att tiden flyger ikväll på kvällen. Ibland kommer jag ut från läggningen som i ett töcken för att städa undan i köket, hänga upp tvätten och sen bara andas innan jag själv borde sova.

Och det här har till 95 % hamnat på mig. Kalla det en klassisk kvinnofälla om du vill men det är inte så enkelt. Stefan jobbar på ett jobb som innebär långa kvällar. Det är inte ovanligt att han kommer hem vid 03 och jobbar 6 dagar i veckan. Hans fem % innebär lämning av Jacques så sen måste han upp för att lämna på dagis. Stefans återhämtning är obefintlig och då är det svårt att kunna koncentrera sig på flera saker samtidigt. Hans koncentration är på jobbet och jag drar lasset hemma. Mitt jobb kräver också mycket av mig men jag kan jobba hemifrån och gör det, ibland långt in på nätterna eftersom mellan 17-22 är det fokus på barn.

Det gör att vi hamnar i dålig balans. Stefan har dåligt samvete för att han inte är en aktiv del av familjen hemma och jag är frustrerad över att jag inte valt att ha det så här. Hade vi levt separerade hade jag haft så här en vecka och sen haft en vecka där jag kunde ta hand om mig själv. Fast det hade inte varit ett alternativ eftersom jag hade varit djupt olycklig utan mina barn.

Förstår ni dilemmat?

Visst hade ni önskat att jag här hade kommit med en lösning, men nej. Jag har ingen lösning. Jag bara fortsätter sätta fötterna framför varandra, låter veckorna och livet svepa förbi. Visst, jag njuter av min tid med mina barn och vi har tur med närvarande familj som ställer upp så jag kan vara med på jobbgrejer och annat ibland på kvällstid. Men oftast är jag så jävla trött på att ha det så här. Jag vill ju leva i tvåsamhet, inte leva som ensamstående när det inte är det liv jag valt.

Nu ska den här lite gnälliga mamman lägga sig. Senare än beräknat, precis som det här inlägget. Kram

Hur galen kan folk bli över en semla egentligen?

Jag älskar semlor. Det är helt uppenbart för alla som känner mig och följer mig på Instagram. Samtidigt blir jag fascinerad över hur stort engagemang just semlor väcker. Vad är det som väcker så mycket känslor? Varje år är det likadant. Om någon vågar sig på att baka semlor i november så blir vissa (som jag) alldeles lyckliga och rusar dit medan andra skriker högt av ilska över att ”HUR VÅGAR NI BRYTA EN SÅN VIKTIG TRADITION?”

Ska vi prata traditioner kan vi absolut gå tillbaka i historien och prata om att vi alla borde fasta och då får du bara äta din första "fastlagsbulle" på tisdagen - dvs på det som vi nu bara lite festligt kallar Fettisdagen, innan och sen bara äta tre stycken totalt. Kanske borde vi när vi ändå håller på införa böter till de bagare som bakar för tidigt som faktiskt hänt så sent som i Helsingborg 1952.

Nu kanske vi kom bort från ämnet men just semlor ligger mig varmt om hjärtat. Så varmt att jag har äran att föreläsa för pensionärer via Äldrekontakt. Supermysigt! Kanske kan även du vara med och prata om något som ligger dig varmt om hjärtat. Hojta till mig isf så kopplar jag ihop dig med Maria på Äldrekontakt. Kommer även prata om semlor tillsammans med Ida & Maria på Clubhouse nu på torsdag - medan vi dricker semmel-drinkar. Klicka dig in i rummet då och prata med oss!

Tillbaka till den heta debatten om semlor fast nu ska det handla om att NI TESTADE JU INTE ENS DEN BÄSTA SEMLAN I STAN! Denna tröttsamma mening har jag fått höra sen 2015 då jag drog igång tävlingen Stockholms bästa semla. Numera slipper jag de ilskna kommentarerna då det är Thatsup som anordnar tävlingen men likväl - varför är det så viktigt att testet måste innehålla just den semla som du tycker är bäst? Kan du inte bara nöja dig med att du hittat din bästa semla - precis som ungefär 150 000 andra stockholmare som köar varje dag, gjort?

Semlor engagerar.

Så varför? Jag tror det till viss del handlar om att de personerna verkligen känner att skulle den semlan vara med så skulle den vinna överlägset - även fast det handlar om blindtester. Så enkelt är det inte. När det väl har byggts upp en hype kring en semla så är folk övertygade om att den är bäst. Så pass övertygade att personerna i fråga inte kommer kunna bedöma semlan opartiskt. Inställningen är att den är bäst och oj så pinsamt om dom inte skulle hålla med. Då är det mycket bättre att bara säga "alla har rätt, den är bäst". Det är alltså den andra halvan av myntet. Vi vill passa in. Det gör vi om vi bekräftar det som sägs, den är bäst.

Innan jag fortsätter - jag pratar inte på något sätt illa om semlor som får stämpeln som Stockholms bästa. Herregud det är ju sjukt goda semlor. Jag pratar bara illa om de här människorna som blir så upprörda över att alla semlor inte testas. Ställena får frågan och har rätt att svara nej av olika anledningar. Kommer det ett nej måste det respekteras. Alla vill inte blindtestas. Kanske beror det på att de redan har en så pass stor kundbas att de inte behöver fler folk som ska vallfärda eller så är det ett ställningstagande i att deras semla är så pass annorlunda i hantverk, tillverkning och smak att det blir knäppt i deras ögon att den ska jämföras med en semla fylld med aprikoskärnor istället för mandel. För ja, det fusk förekommer. Skulle aldrig nämna namn men på blindtestet 2015 var det tex en testare med som var lite allergisk mot mandel och hon bedömde utifrån om hon "fick kli i halsen eller inte". Fick hon inte kli i halsen gav hon ett lägre betyg även om hon gillade den pga att bagerierna i fråga marknadsförde sina semlor som "äkta" och hävdade att de bara hade mandel i.

Just blindtesterna är viktiga. Det ger alla ställen en chans att faktiskt visa vad de går för utan att folk tar med sig sina förväntningar in. Det är det som gör att en semla från ett anrikt bageri kan testas på samma nivå som ett uppstickarställe i förorten. Vinnarna genom åren har bestått av alla typer av ställen - Hökisbaserade Konditorn & Bagarn till Brioche i Alvik till Bullar & Bröd som vann både 2019 och 2020. Alltså tre ställen som kanske inte annars hade vunnit i kamp med giganterna till bagerier. Fattar ni hur stort det är? Konditorn & Bagarn sattes på kartan och hade folk som vallfärdade till fots i snöstorm för att smaka, Brioche hade DN som sände LIVE från Fettisdagen och Bullar & Bröd var helt överväldigade av vinsten. Det är kraften i blindtester.

Nu tar vi paus och tittar på lite sk kallade vanliga semlor innan vi tar oss an årets ramaskri över "popularitetstävling".

Och nu 2021 är det alltså inte möjligt att göra blindtester så istället öppnar Thatsup upp till att rösta digitalt. Tror ni folk är nöjda? HAHAHAHAHA. Nej för nu är det en popularitetstävling och då har ju ingen uppstickare chans att vinna. Är det nu jag en gång för alla ger upp hoppet om mänskligheten? Det går inte att göra folk nöjda tydligen. Nu borde ju alla som säger sig veta vilken som är bäst - utan att ens gå utanför sin egen lilla bubbla och prova fler än tre olika semlor, vara nöjda. De kan rösta utan att egentligen vidga sina vyer...

Vågar jag ens gå in på de icke tradionella semlorna som poppat upp mer än vanligt i år? Är det en trend? Alla "Veckans semla", croissantsemlor, hemlor eller rawfood? Nej, de har funnits ett flertal år. Om jag säger semmelwrap fattar du vad jag menar. Här kommer fyra icke tradionella som jag älskar: Nutellasemlan (fast en version utan palmolja, semmelmunken från Simons i Linköping, rawfoodsemlan fån Unbakery och croissantsemlan från Thelins (bonus med semla med pekannöt i bakgrunden).

Låt folk vara! Det får vara veganskt, annat bröd, annan fyllning eller en munk. Något för alla smaker. Och ja, ovan skulle kunna vinna hela skiten i år. Fett kul, HEJA HEJA!

Hur ska jag kunna avsluta det här inlägget? Jo med att sammanfatta att semlan är underbar och det är ganska roligt att den väcker så mycket känslor men nästa gång någon i din närhet börjar gorma om att FEL SEMLA VANN så skickar du bara mitt inlägg. Då blir dom sura på mig istället. Jag är van och har svar på tal när du inte orkar.

Och här har du mina två absoluta favoriter i år: Semlan från Sebastiens på Söder som är ett konstverk och så klimatuppstickaren från Gunnel & Ruth där semlan är fylld med gula ärtor, vaniljkräm, salt kolasås, kardemumma och karamelliserade solrosfrön istället för den vattenslukande* mandeln. Döm inte - testa den bara, det är 2021. Jag lovar att det kommer att gå bra.

Och kom igen, prata semlor med mig på torsdag - Clubhouse!

*I år beräknas 132 ton mandelmassa gå åt till semlor. För det krävs det ca 4 miljarder liter vatten för att vattna odlingarna. Och det äter vi bara upp...
Naturskyddsföreningen

 

Du är inte en av oss sa hon.

Bråk är onödigt. Bråk på grund av delade Stories från någon annan är ännu onödigare och väldigt knäppt i dessa tider. Och ändå var det just det som hände.

Låt mig ge dig lite bakgrund. Jag har ett Instagram-konto som heter just Stockholmandme där jag delar mat, barn och allt däremellan. Inget fel med det. Jag ha runt 7000 förljare och rätt nöjd med det. Gör det hela med ena handen och ser det som en hobby eftersom jag gillar mat, upplevelser och att prata med helt underbara människor på DM. Har aldrig gett mig på att köpa följare, använt mig av olika "redskap" för att få fler följare likt "följa avfölja" eller automatiska likes och kommentarer. Nu är det också så att jag inte nöjer mig med att jag inte använder mig utan blir extemt störd över att hela tiden bli utsatt för den typen av beteende.

En dag fick jag nog och började höra av mig för att berätta att jag inte gillade det. Jag tog även skärmdumpar som jag delade där jag suddade över namnen på de konton som använde sig av dessa redskap. Någon skam i kroppen har jag iaf. Jag fick mycket chockade svar från människor som inte hade en aning om att det hä förekom och massa hejarop från folk som märkt det och som också stört sig på det. En person reagerade hårt på det jag delade och vi hade en lång diskussion om att jag minsann inte skulle tro att jag visste något om det och att jag inte skulle förstå eftersom hon gjorde det för att underlätta sitt eget arbete och på det sättet växa. Nåväl. Vi blev sams och livet blev lugnt.

Tro nu inte att jag inte ser er som FORTFARANDE använder sig av fejk-kommentarer, köpta likes eller så kallade "likes-grupper". Det är genomskinligt på ett sätt som gör att jag inte förstår hur PR-bolagen inte ser det. Eller så gör de det men tänker att det ändå är synlighet. Som Chantelle skulle sagt: jag kräks.

Sen kom Corona-krisen som vi ännu inte vet vad det betyder för den älskade restaurang-branschen. Hela Horeca blöder och jag blir alldeles matt när jag tänker på människorna som står utan jobb eller riskerar sina jobb och alla dessa fina krögare som ser sina livsverk raseras på bara ett par få veckor. Det är fruktansvärt.

När jag skriver det här om branschen låter hela det här inlägget så banalt men jag bara måste få ur mig det eftersom det tagit alldeles för mycket energi och har man sagt A får man säga B.

Jag valde att dela Stories där det helt enkelt stod att nu fick alla foodies och influencers dra sitt strå till stacken och betala för sin mat istället för att bli bjuden. Ge tillbaka till branschen. Då tog det hus i helvete med samma person. Igen. Jag förstod verkligen ingenting och skulle inte lägga mig i det här eftersom hon faktsikt gjorde väldigt mycket för restaurangerna iform av PR och marknadsföring och att hon ofta fick äta kall mat eller tog med sig maten hem. Det var liksom inget stopp på det och jag ilsknade till mer och mer. Hon pratade om "oss" och "vi" och att hon sa vad hon tyckte medan alla andra som höll med om att jag inte hade en aning om vad jag pratade om inte vågade säga det till mig. Jag blev alldeles matt av det hela och när hon sen kläckte ur sig "du är inte en av oss" eftersom jag nu tyckte att det inte var mer än rätt att betala för sin mat nu för att ge tillbaka till branschen så kände jag bara att hon har rätt.

Jag är inte en del av det. Och när jag säger det så menar jag just den där branschen där inlägg efter inlägg läggs upp och du inte kan lita på ordet från personen eftersom det handlar om att bli bjuden och inte egna upplevelser som just gäst. Jag signar off från den och återvänder dit jag alltid har varit och är en del av.

Restaurangbranschen.

Och min bransch lider nu och jag lider med den, är en del av den. Känner varje bakslag som ett hugg i kroppen. Satt med en gråtande krögare i veckan som inte vet var hon ska ta vägen. Det är det som är äkta, det är där hjärtat är.

Agnes ❀  branschen. #hjartabranschen

En liten hälsning

Hej hej hallå.

Det här med Covid-19. Jag tänker på det och tycker inte om det. Det är läskigt. Att en form av influensa ska bli en pandemi?

Tänker bara att jag befinner mig i början av en katastroffilm. Det är liksom så här det brukar börja och sen plötsligt så är alla zombies. Och ja, jag borde skärpa mig.

Ville egentligen bara säga det. Jag är orolig. Och så är jag förkyld och har alla symptom. Tröttsamt, får hålla mig hemma nu.